Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Konstutställningen i Malmö. Af Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
546
CARL G. LAURIN
komposition 6. oljemålning af wasily kandinsky.
poetisk ruin? Ligger det ej något af
förgängelsens hemska storhet öfver den
halft förtärda jättefrukten?
Det kolonistiska så att det vattnas en
i munnen har också gamle Defregger
i sina tidiga skisser. Den minimala
målningen »Barn söker en loppa» äger den
blomlika friskhet och det välsmakande i
färgen, som finnes hos Fragonard.
Max Liebermann är nog ingen
kolorist nu för tiden, om också hans
pensel-föring har den kraft, must och brio, som
gläder oss, och i hans tafla på vårt
Nationalmuseum, »Ryttaren vid
hafsstranden», komma några af hans bästa
egenskaper till synes. På Malmöutställningen,
där han var rikt företrädd, verkade han,
trots alla sina solfläckar, något grå. Men
hvilken spirituell färgkonst har ej
gotthard kuehl. Det är förvånande att
så många tyska konstnärer ha just den
mest otyska egenskapen, smak. Kuehls
»Postiljonerna» och hans i bästa mening,
utan spår af sliskighet, delikata
»Middagsmat» ha, ehuru det ej finnes någon
likhet i tekniken, något af Carl Larssons
blandning af elegans och sundhet.
Det finnes eljes ej så litet af
affektation i mycken tysk konst. T. o. m. i
den tyska arkitekturen, där nu den ädla
stränga enkelheten är företrädd mer än
i alla andra länder, finnes ibland
till-gjordhetsdrag, som verka obehagligt. Och
det sökta i ämne och form, das
aus-gekliigelte, skämmer mången skulptur och
mången målning. På denna utställning
saknas bland konstverken ej konstigheter.
Men de vor^ ovanligt få.
Trübners två kvinnoben, det öfriga
doldt bakom en gardin, voro dock, i
likhet med hans äldre saker, tekniskt ej så
brutala och tråkiga som hans nya
ryttar-bilder. Må vara att hans stora dogg
var målad med en betydande »Wucht»,
men intet af denne högt ansedde målare
gick på denna utställning upp mot hans
vackra »Ung dam i kanapé» på
Nationalgalleriet i Berlin. Bättre än Trübners
ryttarporträttt föreföll Max Slevogts
på en gång elegant och bredt målade
»Ung dam till häst». Den brutalitet, för
hvilken tyskarna beskyllas, ofta orättvist,
saknas ej hos Lovis Corinth. Dråplig
är emellertid hans bild af professor Meyer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
