Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Robinson. Af Ellen Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
574
ELLEN KEY
är författare utan ett verkligt snille; hans arbete
vittnar om ett djupt begrundande och en sann
uppfattning af mina arbeten och hans
förklaring bär uttryck af verklig genialitet.
Ibsenhatarna frånsedda visade
kritiken Robinsons nya bok en stor
värme. Under de närmaste åren voro
hans bidrag välkomna och ganska
talrika i tidningar och tidskrifter. Han
angrep med styrka Giftas-erotiken —
medan han samtidigt betonade
Strindbergs geniala skildringsgåfva och erkände
att den afsikten i Giftas »att rädda
kul-turlifvets lägre utvecklingsskeden från en
pröfning med det högsta kulturlifvets
måttstock» var sund. Samtidigt beklagade
Robinson »att en sådan mästare i konsten
att spegla lifvet så ofta ställde sig själf
bredvid för att förklara lifvet, detta som
spegelbilden själf skall göra.» Ett
yttrande, soin uttömmer frågan om tendens
i dikten. Robinson menade att alla
frågor, som uppröra lifvet, ha berättigande
i dikten. Men det skall vara dikten
själf, ej diktaren, som sätter frågorna i
rörelse och som ger svaren!
Det var en omätbar olycka för
utvecklingen att det blef Giftas — och
Strindbergs senare verk om äktenskapsstriden
— som funno lärjungar bland den manliga
— och senare äfven kvinnliga —
ungdomen, i stället för Ibsens och Robinsons
tankar. Det var en lika stor olycka
att det blef den kvinnans likställighet
med mannen, som E. Brandes genom
Et Besøg häfdade, hvilken allt mer
omdanade känslor och seder, och icke den
likställighet, som Robinson förfäktade
i sin uppsats öfver Et Besøg. Där
framhåller han, att hela samhällslifvet
måste bli samarbete mellan man och
kvinna; att äktenskapet måste bli
mänsklighetens erkända medelpunkt, af och för
hvilken allt annat organiseras och växer.
Först då får utvecklingen en helt annan
och allsidig fart, emedan båda grundkraf-
terna, den kvinnliga ej mindre än den
manliga, äro med. Således, säger han,
vill äfven jag likställighet utan ett enda
förbehåll. Men, fortsätter han:
där mannen nu står, med hänsyn till
ordning och oordning i lefvernet vid allt slags
umgänge mellan man och kvinna, dit önskar
jag ej kvinnan.....
Jag önskar här snarare mannens
likställighet med kvinnan än kvinnans likställighet
med mannen, snarare en uppflyttning än en
sänkning af den allmänna sedliga nivån eller
föreställningen om hvad hälsa och lycka är.
Är det nu — som så många synas mena
— icke möjligt att samhället tager denna
riktning, utan den motsatta; att kvinnorna i s. k.
»sedlig frigörelse» dragas ned till oss; är, med
andra ord, ingenting annat att föreslå än ett
hela släktets försättande i konkurstillstånd, ja
då skulle jag vördsamt anhålla att få lämna
bolagsstämman, att öfriga herrar bolagsmän
bland sig utsåge någon till att skjuta mig för
pannan. Ty jag har, i så fall, ingenting att
lefva för; finner, i så fall, lifvet särskildt här
på jorden icke vara värdt ndgot.
Äfven i ett annat afseende ville
Robinson förskona kvinnorna från
»likställigheten», nämligen i fråga om det
gamla skolsystemet, som han med
radikal omstörtningsvilja angrep. Tyvärr
gick tidsandan äfven i detta afseende
mot den icke önskvärda jämlikheten: att
pressa in flickorna i det redan
gossarna så illa misshandlande systemet.
Medan Strindberg — likgiltig för
att rörelsen för gift kvinnas
äganderätt alltid utgått från att hustrun af sin
egen inkomst skulle bidraga till sitt
eget, barnens och hemmets underhåll
— rasar mot denna rörelse som afsedd
att utnyttja männen till lata hustrurs
fördel, visar Robinson i en ypperlig
studie, alla de vinningar mannen som
kvinnan, äktenskapet som samhället kunna
vänta af att rättvisa i tid skipas.
Dröjer man, varnar han, då skola — när
en lättnadens dag slutligen inträder —
»alla hos kvinnorna hopade belopp af
olust, lifströtthet, lättsinne, missriktad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
