Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Herr Pasek. En polsk kulturbild från 1600-talet. Av Alfred Jensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERR PASEK
23
hans husbonde efter ett rus ändock ej
vaknade, dunkade han honom på bröstet,
tills Pasek vaknade. Ja, uttern var till
den grad dresserad, att han icke åt
köttmat på fastedagar! Då kungen fick
höra talas om detta märkliga djur, ville
han komma i besittning därav och
skickade därför en tjänare för att köpa
uttern. Pasek låtsades ej förstå, utan
gav budbäraren ett gammalt utterskinn
i stället. Konungen blev nu ännu
enträgnare, och när han till och med bjöd
Pasek ett par vita hästar i utbyte,
måste Pasek med svidande hjärta skiljas
från sitt kära husdjur. Men knappt
hade uttern blivit installerad i Warschaus
slottsdamm, förrän han — naturligtvis
av misstag — en natt blef skjutenafen
dragon. Mördaren dömdes till dcden,
men slapp undan med ett högst
kännbart gatlopp.
Vad som ökar det intima behaget
i dessa tidsskildringar är den
omständighet, att Pasek lyckligtvis icke nedskrev
dem för offentligheten, utan blott för sitt
eget och sina närmastes nöje. Därför
är också språket så naturligt och stilen
i sitt slag »klassisk», späckad som den är
med latinska fraser och med Paseks
kraftiga slangord. Detta dyrbara
manuskript var länge okänt för världen, och
när det i förra hälften av 1800-talet
upptäcktes i Petersburg, dit det förts jämte
massan av andra polska tryck- och
handskrifter, verkade det genom sin friska
ursprunglighet som en uppenbarelse i
den polska litteraturen, så att man
knappast kunde tro på dess äkthet. Även
författaren själv framstod genom dessa
memoarer som en typisk representant
för den polska lantadeln med dess
ljusa och mörka sidor och som en
tämligen oförarglig upptågsmakare och
dryckeskämpe, men i grund och botten
oförfalskad hedersman. Mickiewicz prisade
honom i sina franska föreläsningar till
och med såsom »en god soldat, granne
och familjefar, den där ägde en polsk
ädlings egenskaper: att gå i kamp för
sina vänner, betala deras skulder och
hjälpa dem med goda råd.»
Tyvärr är Paseks självbiografi varken
fullständig eller riktigt överensstämmande
med verkligheten. Det antydes
visserligen i hans anteckningar, att han ofta
låg i delo med sina grannar, men
naturligtvis framställer han sig gärna som
den förföljda oskulden, som den
förfördelade parten. De nyaste forskningarna
i polska rättegångshandlingar ge oss en
annan bild av Pasek såsom en
samvetslös processmakare, föga nogräknad i val
av medel, och som en högst otrevlig
lantjunkare, på samma gång som dessa
avslöjanden giva en tröstlös kulturbild
av det nävrättsliga tillståndet i Polen på
denna tid. Ur dessa långrandiga
aktstycken kan det vara nog att framdraga
några belysande fall.
Ar 1669 stämdes han av änkefru
Regina Wierzbica för att han jämte
några kamrater och beväpnade drängar
i en krog överfallit några bönder och
slagit dem. En viss Jacek hade med
rep bundits vid en hästsvans och släpats
till Krakau, där han fick sitta och svälta
en vecka. At Jozef Myszkowski, av
vilken han förpaktat tre gårdar, ville han
efter arrendetidens utgång icke återlämna
egendomarna, enär denne skulle vara
skyldig honom pengar. Pasek uthärdade
en formlig belägring, och det kom till
en långvarig process, som slutade med
att Pasek måste punga ut med 6,000
gulden, under det att motparten dömdes
till en veckas arrest. Från en grannfru
tog han en gång ett par oxar och sålde
dem för egen räkning. Ännu värre gick
det, när Wojciech Wolski beskyllde
honom för att ha varit delaktig i stölden
av två hästar. Pasek utkrävde då hämnd
på Wolski genom att lägga sig på lur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
