Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Primitiv och modern konst. Av Osvald Sirén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
OSVALD SIRÉN
den genomsnittstandard för
konstbedömande, vartill den bildade allmänheten
nått i våra dagar, tack vare alla
utställningar, museer och andra konstanstalter.
Innan vi gå att något närmare
belysa den, må vi för ett ögonblick rikta
uppmärksamheten på musiken. Hur är
det, har icke även musiken på senare
tid visat tendenser till att bliva en
skildrande konst? Har det icke uppstått allt
flera operor och andra
tonkompositioner, som avse att skildra icke känslor och
själsrörelser, utan yttre händelseförlopp,
musik som så att säga vill konkurrera
med det berättande ordet? Begär man
icke av oss att vi genom en intellektuell
analys av vad som spelas skola se
landskap, byggnader, husliga scener och
annat i samma stil, som kompositören
söker beskriva? Är det endast en
gammal, föråldrad fördom, att musiken är
en konst, som höjer oss över det
materiella livet? Att tonen går till
hjärtat och icke till förståndet?
Må den svara som äger kunskap. I
alla fall är det tydligt, att en hel del
folk i våra dagar hylla och anse sig
njuta av denna naturalistiskt beskrivande
musik, ty den är icke ovanlig. Särskilt
då kompositören kan få konsertbesökarna
att känna igen saker och förhållanden
ur deras egen omgivning, torde han kunna
vara viss på att fängsla dem. Ja,
betrakta icke dessa musikens konst
ungefär på samma sätt som de ovannämnda
museibesökarna målningarna? Är det
icke, mutatis mutandis, en liknande
intellektuell standard, som tillämpas? Det
förefaller nästan som vi häri kunde spåra
ett allmänt tidssymptom, någonting
karakteristiskt för allmänhetens förhållande till
konsten. Dock är det värre ifråga om
bildkonsten än vis à vis musiken.
Orsakerna äro flera och lätta att spåra.
För det första går det inte lika lätt
att göra våld på musiken som på konsten.
För det andra, är den allmänna
musikbildningen större än den allmänna
konstbildningen. För det tredje, är dålig
musik mera utpinande än dåliga
målningar, o. s. v. Flera skäl kunde lätt anföras
till den musikaliska allmänhetens fördel,
men det är här överflödigt, då vi egentligen
blott ville säga ett ord om den genuina,
sanna musiken. Den kan hjälpa oss att
förstå den konstnärliga skaparverksamheten.
Inte uppfatta vi exempelvis Mozarts
eller Beethovens kompositioner
begreppsmässigt eller såsom stoff för intellektuell
dissekering. Vi njuta av dem mest, då
de lyckas befria oss från alla
söndermalande och analyserande tankar,
skänkande oss en förnimmelse av en djupare
och bättre tillvaro än den mentala. Vi
känna att de föra oss mot något som
är större än att det kan beskrivas i ord,
någonting verkligt, som bringar vårt
innersta väsen i dallring. Är det det
gudomliga livet, är det företeelsernas
själ? Vi må nämna det hur vi behaga;
det kan dock icke definieras, endast
kännas och återgivas i inspirerad tolkning.
Det når oss genom ton, rytm, harmoni
— vibrationsuttryck utan den
intellektuella begränsning orden äga. Ja, sådant
är »tonernas universella språk», som i
sin renaste form tjänar till att frammana
just det som är obundet av den
materiella tillvaron och det resonerande
förståndet. När detta uttrycksmedel
användes till att skildra naturen, så.är det
icke längre den yttre troheten det
kommer an pä, utan de inre värden, vilka
bragt en själs strängar i vibration. Vi
följa icke en sådan musikalisk skildring
såsom en berättelse om skogar, åkrar,
ängar, sjöar och floder, utan såsom en
uppenbarelse av det liv, den stämning
och rytm, som pulsera genom alla dessa
naturens kompositionselement. Den ger
oss det enhetliga och varande, icke de
tillfälliga yttre egenskaperna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
