Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Primitiv och modern konst. Av Osvald Sirén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRIMITIV OCH MODERN KONST
47
Det behöver väl icke sägas att vi här
endast antyda allmänna riktningar och
principer, vi skildra icke enskilda
företeelser och ge ingen översikt av den
moderna konsten. Måhända finnes inom
denna lika mycket missriktad arbetskraft
som inom de flesta föregående
konstepoker, ja de destruktiva krafterna synas
nu ha benägenhet att antaga en ovanligt
våldsam karaktär (exempelvis
»futurismen»), men likafullt kan man dock
samtidigt spåra en mera utpräglad tendens
till skapande av uttrycksfull form, i ordets
vidaste och djupaste mening, än
bildkonsten på mycket länge kunnat uppvisa.
Den egentlige förnyaren i detta avseende
var ju Cézanne, en målare som
säkerligen alltid skall erkännas ett hedersrum
i det I9:de århundradets konsthistoria.
Ty han var den som först medvetet
frigjorde konsten från den materalistiska
beklämningen i realismens och
impressionismens principer, den som först trängde
genom skenet in på verkligheten.
Kanske han icke alltid lyckades — vilken
konstnär står ständigt på höjden av sin
förmåga? — men många av hans verk
bära vittne om en inspiration och en
storslagen skaparkraft, som betvingar och
frigör. De äga denna klassiska harmoni,
deras form har denna prägel av absolut
betydelsefullhet, som är utmärkande för
den stora konsten i alla tider.
Men jag vill icke här göra
propaganda för Cézanne, endast uppmana till
fördomsfritt studium och betraktande;
den som vant sig att se estetiskt, skall
finna rik belöning. Ännu mindre vill
jag göra propaganda för hans
efterföljare, de s. k. post-impressionisterna, vilka
visserligen uppbära många av de bästa
principerna, men ofta visat sig mera teoretiskt
än praktiskt begåvade. Kanske är det
hälsosamt i en övergångsperiod ? Vi få i alla
fall erkänna att en mycket betydelsefull
förnyelse håller på att bryta igenom i den
moderna konsten, den spåras inom
arkitekturen lika väl som inom måleriet, den
leder mot det väsentliga. Dess första
uppgift är att skapa ren och uttrycksfull
form. Och det nya, som vill arbeta sig
fram, är icke någon modenyck eller
förkonstling, det är tusentals år gammalt.
Men det framträder endast då
konstnärerna glömma allt det andra, allt det
oväsentliga, allt vad de kunna berätta,
avbilda och utbrodera för detta enda: att
vara trogna mot sin egen själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
