Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - John Kruse. 1865—1914. Av Axel Gauffin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
AXEL GAUFFIN
själv i spegeln. Tills livets stormar äro
över och han i sitt sista självporträtt ser
på dem och sig själv långt ifrån —
från andra stranden.
De sista orden äro Kruses egna —
de stå i »Rembrandts färger»,
författarens sista stora, vackra bok. På mig
personligen verka de rent uppskakande
genom sin visionära kraft.
Den som fällt dem måste själv i
mörka ögonblick ha sett ting som inget
mänskligt öga ostraffat får skåda. Det
är i ett sådant ögonblick som Atropos
klipper till.
Men låt oss inte sluta med bilden
av forskaren som sviktar under bördan
av otillfredsställbar självkritik, av
vandringsmannen som är uppgiven intill
döden, som med fru Nordenflycht hade
kunnat bikta:
Min levnads lust är skuren av,
Och döden är min längtan.
Den mannen har vår kärlek och vår
förståelse, men låt oss inte för hans
skull glömma den andre, honom som vi
alla minnas och inte hava mindre kär.
Huru mycket lättare och naturligare
går det inte att återkalla honom framför
sig, sådan han gick därute på sitt kära
Rosen torp i kretsen av en älskad familj,
av hustru och barn, bland blommor,
böcker och tavlor. Även här skulle han
ha kunnat göra gamla Hedvig Charlottas
ord till sina:
Långt från den storm som verlden skakar,
I stillhet, nyttjar jag min ro:
De ädla musers nöjen smakar,
Med frihet i mitt tysta bo:
Mit hjerta, nögdt med denna lycka,
Ej åtrår någon annan högd,
Än sig alt mer från stoftet rycka,
Och le åt verldsens gyckle-frögd:
Förakta lyckans falska stycken
Och fly de blinda menskjotycken.
Det strömmar musik ut genom fönstret.
Han som sitter där inne vid pianot väver
tonerna till en solljusfärgad gardin mot
yttervärlden.
ROSENTORP.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
