Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN STOCKHOLMS TEATRAR
123
Leka med elden är en av Strindbergs
bästa pjeser, som här fick en förträfflig
tolkning. Komedi kallas den, men i så
fall endast ur djävulens synpunkt. Man
korn att tänka på svenska psalmbokens ord
om »begärens brand som brister ut och
blir till slut en eld, som aldrig släckes.»
Liksom häxan, då hon läser Fader vår,
»ej har något gagn av bönen», så bli
Strindbergs figurer ej bättre av att känna
kärlek. — Men är det han skildrar kärlek, den
kraft, som t. o. m. då den är otillåten, d. v. s.
då den smärtar andra och kränker deras rätt,
i alla fall kan med sin värme framkalla
blommor ur förut hårdfrusen mark? Är
det ej endast otuktens kallbrand han
beskriver, och då det gäller sonhustrun, styckets
huvudfigur, frågar man sig om det ens är
detta och icke snarare blott någon sorts
nervös klåfingrighet. Människorna i
pjesen gå omkring och göra varandra illa i
onödan. Det hela är som en ond dröm
i en för trång säng, i vilken man, gäst i
ett sommarnöjesrum, under det av
morgonsolen upphettade taket några minuter före
uppvaknandet plågas av en kvävande känsla
av hetta och fångenskap. Alla spelade
bra, men fröken Doris Nelson inkarnerade
den magra, osunt nyfikna, av lögn
genompyrda, iskalla och dock lockande lilla
frun, som, då hon blev lurad på den
sexuella konfekten, som en ouppfostrad
skolflicka lade sig att halvt ömkligt, halvt
ilsket gråta och sparka pä soffan.
Sedan följde Paria, en sorts
Strindbergsamerikansk duell på ord. Två människor
försöka att andligen skära upp varandra
och fortsätta till dess den ena av dem är
sönderhackad. Man rycktes med, tack
vare ett gott spel av herrar Fröberg och
Hanson, men främst genom de
strindbergska replikernas demoniska styrka. Då
man väcktes ur suggestionen, märkte man
snart, att det långa stunder varit dårens
logik man lyssnat till, och den har
visserligen sin sorts stringens den också.
I. en Auseinandersetzung mellan fru
X. och fröken ¥., angående vilken av
damerna som hade den värdefullaste
inteckningen i herr X., fick fröken Y. som det
heter ej en syl i vädret på hela tiden.
Fru X. var nog uden starkare», ty hon var
den, som stod minst ensam. Man satt och
funderade på vilken sorts kvinnotyp
Strindberg här hatar mest, sorten tapp ur tunna
Foto. Atelier Jæger.
TORA TEJE SOM SVANEVIT.
eller den som med hånleende sitter
mol-tyst och trotsar. Den här gången fick den
senare dra det kortaste strået. Fru
Seelig-Sandberg lyckades bra få fram det naiva
och moderliga i fru X.
Karlavagnen var ej så intensiv som de
tre Strindbergspjeserna. Den var lugnare
och lugnande, som då man från gräl och
slagsmål ur ett rum fyllt med den fränaste
atmosfär kommer ut i en sommarträdgård.
Men det är inte dåligt det heller. Det är
roligt att se riktigt friska och glada
människor ibland, hur intressant det än må
vara med alla purulenta abscesser. Stycket
med dess vackra skildring av svenskt
herrgårdsliv tålde förträffligt reprisen. Herr
Viktor Sjöström, f. d. studenten Esaias,
hade med fin smak behandlat både det
poetiska och det galghumoristiska, och åt
den breda humana svenska välviljan med
dess älskvärdhet men farliga brist på måtta,
särskilt i frikostighet, gav herr Einar
Fröberg ett trovärdigt uttryck.
Ett nyfranskt intryck gåvo Courtelines
Boubouroche och Moureux och Pérards
Undervatte?isbåten Svalan. Den första pjesen
är uttryck för en sorts kärv pessimistisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
