Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ur musikens förhistoria. Av Alf Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FI.ÖJTBI,ÅSERSKA. GREKISK RELIEF. Ena sidostycket till den s. k. Venustronen i
Museo delle Terme i Rom. Från början av j:e århundradet f. Kr.
UR MUSIKENS FÖRHISTORIA
Av ALF NYMAN
I.
TUDERAR man de myter, i
vilka den primitiva
människan nedlagt sina förklaringar
över sig själv och sina verk,
ser det snarast ut som om vårt släkte
varit böjt att underskatta sig själv och
sina resurser. Ty varhälst något stort
blivit utfört, någon gagnelig uppfinning
gjord, har det räknats gudarna till
heders. Sålunda var det ju Dionysos
som först lärde människornas mulna
släkte att odla och njuta druvan, Pallas
Ord och Bild, 24:6 årg
Athene som inspirerade till konstslöjd
etc. . . . Denna självunderskattning
träder nästan överallt i dagen, även när
det gäller musiken och dess ursprung.
Det förekommer den primitiva
människan alltför otroligt, att en konst så
besjälad av hemlighetsfullt betvingande
eller ljuvligt stimulerande krafter skulle
kunna ha sprungit upp i mänsklig
inbillning. Så tillskrevo hinduerna Brahma,
i hans egenskap av språkets gud,
upp-finnaräran även av musiken; en kinesisk
tradition försäkrar däremot, att man in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
