Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fjärde häftet
- Konstmuseet som skönhetsvärld. Av Richard Bergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTMUSEET SOM SKÖNHETSVÄRLD
21 i
Till slut och för det tredje skall denna
ögonfägnande, stilfulla och
stämningsväc-kande ensemble också tilltala vårt förstånd.
Den måste verka strängt logisk och även
vid ingående studium vara vetenskapligt
hållbar. Alltså: vårt öga, vår känsla och
vårt förstånd måste samstämmigt acceptera
den — annars är dess skönhet ej fullgången.
Ihågkommas bör, att den som ordnar
föremål i ett museum, ordnar dem också
samtidigt i åskådarens hjärna — och det
är av kapital vikt att allt där redan från
början ställts på sin rätta plats och i rätt
belysning. Skönhet är i första rummet reda
och klarhet!
* *
*
Det är höga fordringar som här
ställas på ordnandet i ett museum.
Tillsvidare få de väl också helst betraktas som
hägrande önskemål, vilka, i de större
museerna åtminstone, endast så småningom
kunna realiseras, något litet i dag, något
mer i morgon — allt som erfarenheterna
och modet växa. I utlandet finnas dessa
naturliga önskemål inte heller realiserade
annat än styckevis, en del i ett modernt
museum, en del i ett annat. Ännu lever
den nya museiverksamheten alltjämt och
överallt på trevandets och experimentens
stadium. Och på de ställen, där den
hunnit längst och mest verkat i stor stil, som
i Kaiser Friedrich museet i Berlin,
förstöres helverkan, förutom av en alltför stor
myckenhet konstverk, också — såsom ju
tidigare antytts -— av en omöjlig
arkitektur med en oklar och virrig grundplan
och en sorglig ojämnhet i fråga om
belysningsförhållandena, vilket allt gör att
man icke rätt trivs i museet, trots alla de
många utmärkta anordningarna i fråga om
enskildheter. Det museum som i själva
verket tilltalat mig mest av alla moderna
konstmuseer, jag sett, är det lilla
Hirsch-sprungska museet i Köpenhamn — ordnat
av Hannover. Det har en
utomordentligt klar och redig grundplan, vilken
ligger som en uppslagen bok framför
besökaren genast vid inträdet, och det har
förträffliga belysningsförhållanden nästan hela
museet igenom. Den stora
Skoovgaard-salen därstädes med dess nobla dekorativa
uppställning och likaså alla de många små
kabinetten med deras diskreta, tidsenliga
och stämningsväckande möblering bjuda
oss verkliga mönsteranordningar. Nu kan
det invändas, att uppgiften här varit
relativt lätt genom materialets starka
begränsning och stora enhetlighet (dansk konst,
mestadels intim kabinettskonst från
1800-talet), men beundransvärt väl löst är den
i alla fall. Det hela verkar på mig mitt
i det livligt pulserande Köpenhamn som
en liten djup, klar och stillsam källa, i
vilken örikets hela naturell och kultur
spegla sig i intim och förtätad gestalt.
Man kan dricka mycken förfriskande
visdom angående Danmark och dansk anda
ur den blygsamma skönhetskällan.
* *
*
Konsten betraktas ofta av den stora
publiken som något tillfälligt och
nyckfullt, en lyxartikel utan djupare samband
med livet och mänskligheten.
Allmänheten står i ett museum vanligen oförstående
inför de flesta konstens manifestationer,
vilka icke direkt beröra hennes vanliga
livsintressen. Hur rusar ej den stora
publiken i allmänhet ointresserad igenom de
salar där det hänger gamla mörknade
tavlor? Detta är i viss mån naturligt.
Färgernas en gång levande friskhet har här
längesedan förlorat sin stimulerande
verkan. Och då därtill själva ämnena ligga
utanför publikens och tidens intressesfär,
så vill det givetvis alldeles särskilda
anordningar till för att kunna fånga och
kvarhålla den stora publikens intresse för
de mörknade bilderna.
Men det är just sådana särskilda
anordningar den nya museiregimen vill söka
åstadkomma, och den bemödar sig därvid
— såsom jag redan tidigare sagt — att
tillägna sig de rätta psykologiska och
pedagogiska synpunkterna. Genom en på alla
punkter väl beräknad, ständigt växlande,
stilfull och stämningsfull uppställning vill
den söka väcka och utbreda publikens
intresse och förstående till alla
konstperioder och konststilar i ett museum.
Ju mer den nya regimen skall lyckas
göra konstmuseet till en enda stor och
sammanhängande skönhetsvärld, ju mer den
därstädes skall lyckas levande åskådliggöra den
betydelsefulla sanningen, att alla de
successiva stilförändringar de sköna konsterna
under tidernas lopp genomgått äro typiska
uttryck för de själsliga stämningar
mänskligheten steg för steg genomlevat, dess mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:54:43 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1915/0243.html
