Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Gustaf Kolthoff. En naturvän. Av A. Klinckowström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF KOLTHOFF
233
källeviken.
det försummade. En ung skånsk
godsägare, den då tjugoårige greve Tage
Thott, hade driven av jaktlust och
naturvetenskapligt intresse beslutit sig för att
företaga en jakt- och forskningsfärd —
den tiden något ytterst ovanligt för en
icke fackman — upp till Färöarna och
Island och inbjöd den redan då inom
jägarkretsar välbekante Kolthoff att
deltaga i färden i egenskap av konservator
och jaktkamrat. Att anbudet med
hänryckning antogs behöver knappast sägas,
åtminstone ej åt den som haft tillfälle
lära känna Kolthoffs sinnelag, och under
loppet av sommaren 1872 genomströvades
till häst och i båt de underbara
vulkanöarna uppe i Nordatlanten av de båda
unga jägarna, mellan vilka gemensamma
strapatser och en gemensam kärlek till
den levande naturen snart knöt ett fast
föreningsband, vilket under årens lopp
utvecklades till den vänskap för livet,
som ända in i det sista förenade Kolt-
hoff, naturskildraren och djurkännaren,
med den skånske jorddrotten, skaparen av
vår inhemska jaktvård och det Svenska
Jägarförbundets styrande kraft. Av om
möjligt än större betydelse för Kolthoffs
blivande utveckling var den lyckliga slump,
som genom hans val av bostad vid
Källeviken gjorde honom till granne med den
blivande biologiska stationen på
Skaftölandet. Det här belägna Fiskebäckskil
blev nämligen under 1870-talets senare
hälft en allt mera besökt samlingsplats
för med havets djurvärld sysslande
zoologer från Riksmuseet i Stockholm, från
Lunds och Uppsala universitet, och länge
dröjde det ej, innan mellan dessa, de
s. k. »Kristinebergsherrarna», och den
vetgirige, mångkunnige konservatorn vid
Källeviken, knötos förbindelser, tack vare
vilka Kolthoff och det Kolthoffska
hemmets rika naturialiesamlingar snart
förvärvade rykte inom fackkretsar.
Slutresultatet av dessa förbindelser blev,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
