Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Gustaf Kolthoff. En naturvän. Av A. Klinckowström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF KOLTHOFF 239
uppsala biologiska museum. insjö i uppland.
banbrytande skapelse, och på flera håll
kom det snart till efterbildningar av hans
verk. I en rent av planetarisk skala,
utan hänsyn till kostnaderna, har
framför allt detta ägt rum i New-Yorks
zoologiska museum, i vars nitiske kurator,
ornitologen Frank M. Chapman,
Kolthoff funnit en värdig lärjunge. Redan
1898 kunde Chapman uppställa sitt första
diorama: Bird Röck i St. Lawrencebukten,
och sedan dess har han oförtrutet
fortsatt med nya bilder från det amerikanska
djurlivet. Även i Finland (Åbo) och här
hemma i Uppsala och Södertälje ha nya
lokalmuseer, byggda på samma principer
som Stockholms biologiska museum,
uppstått under Kolthoffs mästarhand.
Först vid förhållandevis sen ålder
tyckes Kolthoff begynt ägna sig åt
skriftställeri. Ungdomsårens fria
vagant-liv, mannaålderns jägar- och
samlarverk-samhet lämnade föga tid för sysslande
med pennan, och så länge friluftslivet
varade och dagens upplevelser trängde
tillbaka gårdagens, kände han intet behov.
av att ur minnets skattkammare dra fram
förgånga tiders intryck. Först sedan den
första spänstigheten försvunnit, sedan
stadslivet på allvar tagit honom fången
i sina bojor, och kanske framför allt
sedan så mycket av det, som under långa
år för honom varit det centrala i livet,
måst skatta åt förgängelsen, skövlat och
skändat av vad tiden älskar kalla »den
materiella utvecklingen», men som
Kolthoff oftast nämner med ett mindre
välklingande namn, »vinningslystnad», synes han
alltmer börjat känna behovet av att åt
andra meddela sina rika intryck av
naturen, att från förgängelsen rädda den
skatt av bilder, han förvarade i sitt
innersta. I begynnelsen torde detta ha
skett muntligen. Ingen som varit i
närmare beröring med Kolthoff har undgått
att njuta av hans berättartalang, i mångt
och mycket olik den färgrika stil, han
sedan utvecklade i sina naturskildringar,
men koncis, på kornet och full av torr
humor. I »Svenska Jägarförbundets
Tidskrift» finner jag hans välbekanta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
