Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - På allfarvägen från Rom. Av Anton Lindsström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ ALL FAR VÄGEN FRÅN ROM
245
SAXA RUBRA.
hèroique, när man far förbi ett ställe vid
Via Flaminia i närheten av
Acquatra-versa. Det kallas ännu av
målarkonstens vänner för Poussins dal, och
förmodligen hämtade konstnären under
sommaren och hösten åtskilliga av sina
motiv från denna vrå av campagnan. När
renässansen tömde ut sina krafter, kände
man över allt i den civiliserade världen
ett behov efter pånyttfödelse, efter frihet
från tvång och större gemenskap med
naturen. På det litterära området
framträdde denna smak på ett i ögonen
fallande sätt i herdeböckerna, där
tidevarvets personligheter uppträdde förklädda
till herdar och herdinnor, vilkas
ändlösa äventyr, färgade av ett galanteri
som var på modet, fängslade och
förtjuste hela den trötta samtiden. Den
pastorala klangen i denna litteratur
saknade emellertid sin charme, liksom
herdarna förmågan att utan omsvep lösa en
livsgåta och ett bekymmer. Uppgiften
låg närmare till hands för konstnärerna,
särskilt för epokens målare, som läto
blickarna dröja vid landskapet och
genom sin känsla för det upphöjda i dess
natur kanhända lyfte ett bekymmer eller
skingrade ett svårmod hos många av
dåtidens människor.
Nu är det vinter, lövet har vissnat
och murgrönan klättrar på berget och
slår armarna omkring träd och buskar,
men naturen är den samma som hos
Poussin för tvåhundra somrar sedan. Det
vilar till och med en ännu mera
storslagen karaktär över detta nakna,
linje-sköna land. På vänster sida om vägen
ligga tuffstensbergen. De skjuta fram
eller dröja i bakgrunden och bilda djupa
urholkningar med hål uti och gapande
grottor, som nyttjas till kreatursstall.
Deras färg är ömsom gul och ömsom
rödgrå, och hela området mellan Grotta
Rossa och Prima Porta kallades också på
grund av färgen av romarna för Saxa
Rubra. Här och där ser man en kulle
eller en däld med en strömfåra i mitten
och till höger ett brett bälte av
ofruktbara åkrar på båda sidor om Tibern,
som osynlig slingrar sig fram i djupet
av sin fåra. På andra sidan om floden
synas åter tuffplatäer, kullar och sänkor.
Det ser ut som om hela nejden vore
gjuten i brons. På höjden av en kulle stå
några stela pinier med dunkelgröna, näs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
