Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Svensk genombrottskonst. Av Carl David Moselius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK GENOMBROTTSKONST
263
eriksbergstomten. vintermotiv från stockholm. oljemålning af
carl skånberg. 1882.
Som en pendant till denna bild skulle
jag vilja nämna det nyförvärvade
vinterlandskapet av Per Ekström från 8o-talet.
Det är en utomordentligt valörstark
målning i en vacker blek lilaton.
Egendomligt nog är hugo Birger,
en av 80-talets mest representativa
konstnärer, en alldeles ny bekantskap för
museet. Nu har han sent omsider fått
säte och stämma där med tre mindre
dukar, en brun Parisgata, en fast och
god liten sak, nobel i färgen, och två
skisser till Toaletten. Koloristiskt sett
sätter jag den tidigare valörstarka
studien högre i sin utomordentligt mjuka
och levande grågröna helton. Den
större med sina snabbt ansatta svala
lokalfärger är betydligt kallare och dessutom
svagt tecknad men äger i gengäld en
flott bredd i touchen och en bestickande,
raffinerad elegans i hela hållningen, som
går förträffligt till denna boudoarscen.
En mycket solidare men onekligen
mindre spirituell och elegant figurmålare
än Birger är Richard Bergh. Som
kolorist är han underlägsen den förre, men
hans formkänsla är säkrare och hans
studium samvetsgrannare. Om Birgers
målningar stundom erinra om
boudoar-målaren Alfred Stevens’ kanske väl
mondäna konst, har Richard Bergh mottagit
bestämmande intryck från Bastien Lepage.
Denne Bouguereau av den nya
riktningen, som Degas en gång föraktfullt
kallade honom, var visserligen ingen djärv
föregångare men en i sin begränsning
ypperlig representant för den solida
80-talsrealismen och på sin tid högt
skattad av många av våra parissvenskar.
Man får leta länge i svensk konst
efter en i sina fel och förtjänster så
representativ 80-talsmålning som det
stora ungdomsverk av Richard Bergh,
som framställer En hypnotisk séance.
Det sammanfattar, skulle man kunna
säga, en hel tid med dess strävan och
är inte minst ur den synpunkten ett
förvärv som museet kan vara stolt över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
