Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Stockholmska muser. Musikrevy januari—april 1915. Av Alf Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
ALF NYMAN
Fot. Siri Fischer-Schneevoigt, Berlin.
GEORG SCHNEEVOIGT.
Med Wilhelm Peterson-Bergers
Arn-Ijot beträddes ett annat och högre podium.
Dess karaktär av modern problemoyzra. —
den första musikdramatiska framställningen
av individualismens tragik — på samma
gång som dess starkt rasmarkerade och
realistiska signatur — dess »jorddoft» —
ställer den kulturellt som musikaliskt på en
plats för sig inom svensk sångdramatik.
Den som på förhand kunnat ställa sig
tveksam till möjligheten att organiskt
sammangjuta wagnerska stilprinciper och
folkligt-nationell melodik har här endast att
konstatera dess faktum och att vitsorda de
re-citativiska nybildningar i riktning mot en
mera realistisk prosodi, som Peterson-Berger
därjämte företagit.
Av de rollengagerade tillsög sig enligt
sakens natur herr Oscàr som det »solitära
rovdjuret» huvudparten av intresset. Lyckas
han framdeles att sceniskt och sångligt
bättre suggerera de veka herradömen och
väldigheter, som Arnljot har kamp mot i
sin egen natur, blir hela den etiska
spänningen djupare och mera mättad. Fru
Oscàr fick i lappflickan Vainos uppgift ett
oförutsett tillfälle att lägga i dagen en hos
henne förut knappast sedd lyrisk
gestaltningskraft, som höjde henne betydligt över
det plan av allmän musikalisk gemytlighet,
där hon annars tyckes trivas bäst. —
Av mera fängslande art än under
föregående konsertsäsong har operans sym-
foniska verksamhet varit. Utom en svensk
symfonipremiär, upptagande bl. a. Ture
Rangströms musikaliska Strindbergporträtt
(symfoni Ciss-moll), är att anteckna Mahlers
stora C-mollsymfoni med kör och soli.
Jämte Brahms har man intet karaktärshuvud
inom senare tysk musik, som är så
genomglödgat av modernt själslivs alla
grubbel-mättade passioner, av en så het och orolig
sensibilitet som Gustav Mahlers.
»Ingenting är lättare än ursprunglig naivitet; men
ingenting är svårare än tillkämpad» —
säger en gång Wundt. Och Mahler
framställer den tillkämpade, dyrtvunna
naivitetens fall: den som gror som sällsynta
blommor ur reflexionens ruiner . . .
Man kan endast lovorda de principer,
som fört till valet av ett sådant verk. Här
är man på rätt väg för operans
symfoniverksamhet : att med utnyttjande av de
vokala krafter, som stå till buds,
möjliggöra uppförandet av större och sällan hörda
körsymfoniska skapelser, körverk etc. I
upptagandet av Beethovens nionde symfoni
har man redan erhållit en underpant på,
att den inslagna kursen kommer att hållas.
Den vore till fördel för alla parter.
Konsertföreningen kan blicka tillbaka
på en sällsynt vacker och givande säsong
— i Beethovens och Brahms tecken. En
rad gästdirigenter: Alfvén, Schnéevoigt,
Fiedler, Fock, Voghera, Nordqvist, ha med
växlande framgång prövat sin
temperaments-och suggestionskraft på orkestermaterialet.
Med orkester och dirigent synes det
förhålla sig som med ljuset och spegelskivan:
ju intensivare de strålknippen äro, som
drabba den, desto klarare och fullständigare
kastas de tillbaka. Denna musikaliska
refraktionslag har man under vårsäsongen
haft intressanta tillfällen att konstatera, allt
efter ledareindividualiteten. Under Alfvén:
ett märkbart pius i orkesterkoloriten; under
Schnéevoigt: en allmän stegring av det
plastiska, reliefens förskärpande,
aksenter-nas meningsfullhet, klangmassornas friare
och rikare utformning. Med Fiedler: en
större rytmisk slagfärdighet, precisionsspel,
preusseri i sakens ädlare mening. Med
Voghera: den orkestrala massans
genomglödgande av ett nervöst men intensivt
uppflammande temperament — ett sydblods
hettande och instinktdruckna satyricum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
