Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Fredrika Bremer och Frances von Koch. En samling brev meddelade av Malla Grandinson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIKA BREMER OCH FRANCES VON KOCH
2 97
neka att jag känner med norrmännen i denna
sak. Fosterlandskärleken rätt förstådd är
visserligen en af meniskans ädlaste känslor
och driffjedrar och den flagga under hvars
beskydd landets handel blomstrat, den flagga
som fört landets barn an i striden, den för
hvilken de blödt, för hvilken de segrat,
bör vara dem dyrbar som signalen af deras
sjelfständighet som nation. Nationens
sjelfkänsla dess ärorika minnen, hela dess
historia samlar sig kring dess flagga och
uppbär den. Sänker den sig för en annan
(utom till salut) så har härmed hela
nationen ödmjukat sig. Och det bör den ej
och det ville inte de stolte norrmännen.
Union var ordet under hvars lösen de
kommo till Sverge, de ha då fullt skäl att
klaga och hota öfver deras flaggas
förnedring. Jag vet med hvilken förbittring jag
skulle se Sverges flagga i hörnet af en
annan. I sanning! — då jag ej kunde
slåss skulle jag gråta blodiga tårar derför.
Grefvinnan Sommerhjelm håller sig i
förträffligt förstånd med både norrmän
och svenskar och gör det på sitt eget vis.
Hon säger alltid till norrmän att det var
ren nåd af vår Kung, att han vid Moss
tillbjöd dem fred och union; åt Svenskarne
åter säger hon, att det icke så var, att om
kungen ej gjort ett för Norge så förmånligt
tillbud, så hade hela Norge rest sig som
en man och fäktat till sista blodsdroppen
hellre än underkasta sig, och att kampens
utgång således blifvit ganska oviss. Jag
kunde berätta dig mången liten rolig
anekdot, som visar den fina takt, med hvilken
hon sätter ner all »Norskhet» under det
hon aldrig sårar Nationalkänslan eller den
gästfrihet som råder här. Ja, huru mycket
kunde jag ej säga om henne, som skulle
göra dig nöje! — Blott det vill jag
tillägga: du hade innerligen rätt då du
sade: hon är en af de få menniskor med
hvilka det är lyckligt att lefva’
Våren 1836 reste fru von Koch med
sina två små barn till sitt föräldrahem i
England. Dessförinnan hade hon skickat
sina föräldrar sin mans porträtt, ritat
af Fredrika Bremer med påskrift: »please
to preserve it till I come, meantime it
is for my dear old parents to look at.
Babbee.» Fredrika skriver till henne från
SYSKONEN LEWIN (HARRIET 14 ÅR,
FREDERICK 8 ÅR, FRANCES 2 ÅR). LAVERING
AV OKÄND ENGELSK KONSTNÄR.
Tomb 18 april 1836.
Först låt mig lyckönska dig till att
återse ditt fädernesland, din slägt, dina
vänner! — Må du vara lycklig söta
Frances och njuta lifvet så som jag vet,
att du kan njuta det! Att få höra det
skall bli mig mycket kärt, ty du skall alltid
vara mig kär och hvad du var för mig en
stund af mitt lif glömmer jag alldrig!
— Hälsa din goda man så hjertligen
från mig; säg honom att jag gått hans
önskan i förväg och ren antecknat
åtskilligt af en liten roman som har till
ändamål att i munterhet och allvar söka lösa
de missförhållanden han nämner om mellan
tvenne brödrafolk. Men jag måste samla
kunskaper i ett och annat ännu för att
kunna utföra en plan som mycket roar mig.
Kyss dina små barn från mig, och två
gånger lilla Harriet som jag tror har
jemt upp en engels själ i sig.
Jag minns med tacksamt nöje så mången
stund som jag tillbragt med dig i angenäma
samtal, i musik vid pianot, vid thebordet,
och tycker mig känna smaken af ditt kostliga
the och dina Pickles. — Gud välsigne dig
min söta Frances och allt hvad du älskar!
Alltid din innerligt tillgifna
Fredrika Br.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
