Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Det var mor Jordens egen röst. Av Gustaf Johansson - Vi vaknade på stuguloft... - Jägargossarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36o
GUSTAF JOHANSSON
Det kommer någon till oss från myrarna de svala,
så lätta gå ej jungfrusteg; det är som våg i vik—
Och hör, och hör — från ängarna som milda röster tala
men tala som till hjärtat en skymningsvek musik!
— Så undrande I stånden, I käcke jägarsvenner,
med dröm i unga ögon ... åh, jag har sett det förr—
Se, mor Natur därute har kallat sina vänner
och kommit i vår sömn för att röra vid vår dörr!
Det var mor jordens egen röst,
de lugna, djupa andetag —
vi kände ekot i vårt bröst,
men oro sjöng ur hjärtats slag.
Uti den djupa natt, som teg
kring gökars skog och knarrars fält,
där allt i ro sin vinge fällt,
vår unga mänskooro steg —
ett herdebarn, som dansar ungt
till lek i blomsterhag,
när orgeltoner brusa tungt
från stora vattendrag.
JÄGARGOSSARNA:
Mor Jord, din röst, vi älska så,
på nytt var natt den talar —
på nytt var natt din orosdröm,
din vandringskyss oss rör —
Mor Jord — där svarta vatten gå
i däven mossas salar,
där spindelört och nästrot stå
kring dolda tjäderbalar,
där själva urtidssägnens röst
längst i det skumma dör,
dit in som våra drömmar gå,
dit in, mor Jord, oss för!
Mor Jord — vår dröm på stuguloft
mot vilda länder far —
vi trå till öde markers doft,
till myrars dis och stigars ris,
till allt ditt vilda paradis,
där sägnen bor i dimmans flor
och mistelns grenljus gror!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
