Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Eugène Jansson. Av Klas Fåhræus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EUGENE JANSSON 479
AKROBATER (1912).
de familjer han umgicks var omhuldad
och betrodd som få. — Talade gjorde
han föga, vartill på senare år väl även
bidrog en lätt dövhet — men när han
yttrade sig var det alltid med
urskiljning, då hans omdöme var lika gott
som hans smak förfinad. — Och det
var endast i sällsynta fall, när någon
gick hans konstnärliga grundåskådning
för nära, som han kunde fräsa till som
stålet, just innan det blivit härdat.
Det tillhör en av de många
motsatserna i Janssons sammansatta karaktär,
att på samma gång han i vardagslag
uppehöll en strängt spartansk levnadsordning,
så hade han en sybaritiskt utvecklad
smak för ett gott kök. — I sina
gyllene år utvecklade han också ett visst
raffinerat koketteri i sin klädsel. — Och
i den Boston-virvel, som mot slutet av
århundradets första decennium ur
Stockholms sällskapsliv bortsopade de sista
resterna av 80-talets gråhet, deltog den
forne enslingen med passion.
Janssons utseende erbjöd ingenting
märkvärdigt, om man undantar pannans
ädla form och det som säte för hans
energi ovanligt starkt utvecklade
bakhuvudet. Den mörka beslutsamheten i
hans väsen återgives väl i ett självporträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
