Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Samuel Fries. Av Lydia Wahlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484
LYDIA WAHLSTRÖM
frågor än han, och detta likaväl vid
konfirmationsundervisning och i
predikstol som i tidningspressen, i det
kommunala livet och i det
Religionsvetenskapliga sällskapet.
Med de tre sista områdena har jag
nämnt Fries’ tre främsta »världsliga»
verksamhetsfält. Själv gjorde han visst
ingen dylik mekanisk åtskillnad mellan
andligt och världsligt, ty för honom
rimmade sig även dessa
verksamhetsgrenar gott med prästens
folkuppfostrar-gärning. När en annan av huvudstadens
präster för sitt prästerliga arbetes skull
undanbett sig att komma i åtanke vid
stadsfullmäktigeval, uttalade Fries nästan
harmset sin förvåning häröver, och vad
tidningsverksamhet angår, räknar han
i sin postuma bok sådant nästan till
det för en präst nödvändiga arbetet.
Han menar, att prästen inom båda dessa
områden måste verka för kyrkans och
skolans intressen, inte minst därför att
han där når även den publik, som inte
besöker kyrkan. Och vad Fries både
som journalistisk skriftställare och som
stadsfullmäktig och ordförande i
Stockholms folkskoleöverstyrelse framför allt
verkat för, det var för de båda
skötebarnen, statskyrkan och folkskolan. Aldrig
har han här nog kunnat upprepa sina
älsklingsidéer, statskyrkans bestånd såsom den
kulturellt skolade bäraren av
övervärldslighetens tankar till Sveriges folk och
reformeringen av folkskolans
kristendomsundervisning. Denna borde enligt hans
mening förvandlas till historisk och
konfessionslös (ehuru naturligtvis kristlig),
men därför också förbliva fullt obligatorisk
för alla, för så vitt religion i likhet med
andra kulturföreteelser måste göras till
föremål för verkligt studium. I hithörande
detaljfrågor observerar man hos Fries vid
första påseendet en egendomlig blandning
av programpunkter från både vänster- och
högerhåll, t. ex. upphävande av prästens
självskrivenhet som skolrädsordförande,
men strängt fasthållande vid kyrklig
begravning och kyrkligt dop. Vid ett
närmare lyssnande märker man dock
snart sammanhanget i den skenbara
inkonsekvensen, på samma gång man
konstaterar den välgörande frihet från
partisinne och principrytteri, som kom honom
att frankt erkänna och praktiskt
acceptera allt, som syntes honom förnuftigt,
från vad håll det än månde komma.
Här ha vi bland annat nyckeln till den
sympati för kvinnorösträtt och kvinnors
studier, som han aldrig, såsom så många
andra högermän, drog sig för att även
offentligen erkänna. Han hade ett barns
förmåga att utan fruktan säga
inoppor-tuna sanningar till höger och vänster,
och som riksdagsman hade han helt
säkert snart gjort sig omöjlig i dessa
proportionalismens och partityranniets
tider. Han var för mycket personlighet
att kunna gå i fårskock, ens om det
gällde att gå till paradiset. Men på
detta sätt sårade han också folk åt alla
håll genom sin rättframma ärlighet, som
till på köpet ytterst sällan kunde lära
sig begripa, när den sårade, därför att
den själv visste med sig, att den aldrig
velat åt personen, endast saken. Hans
goda samvete var stundom så retsamt
oberört av andras ömtålighet, och han såg
med en sådan ljusblå barnblick på sina
fiender, även när han sårat dem genom
sin brist på sinne för andras ordvärden.
Därför voro också många av hans
vänner glada, när han frånträdde de
kommunala bestyren, som mången annan
kunde sköta, för att få bättre ledighet
för de vetenskapliga, dem han var så
tämligen ensam om.
Hur ofta ha inte de, som stodo
Samuel Fries nära, beklagat, att han skulle
splittra sin oerhörda arbetsförmåga pä
så många praktiska bestyr, när hans
egentliga begåvning var universitets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
