Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Den heliga Birgittas uppenbarelser illustrerade i medeltidskonsten. Av Andreas Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HELIGA BIRGITTAS UPPENBARELSER
519
DEN RIKA KVINNANS SYN. TRÄSNITT UR GHOTAN-UPPLAGAN.
I den av biskop Alfons författade
prologen till femte boken omtalas, huru
Birgitta under en ritt till Vadstena
kungsgård plötsligt föll i vanmakt och därvid
skådade »en stege fästad på marken, vars
topp berörde himlen, och vid dess topp i
himmelen såg hon Herren Jesus Kristus
sitta på en underbar tron liksom en
dömande domare, och vid hans fötter stod
jungfru Maria, och runt omkring tronen var
en omätlig härskara av änglar och en
stor mängd helgon. Och mitt på
stegen såg nämnda fru Birgitta en för henne
bekant andlig, som då ännu levde, med
stora kunskaper i teologi, men även full
av svek och djävulsk ondska, vilken i
sina otåliga och oroliga åthävor tycktes
mera en djävul än en andans man.»
Tilldragelsen illustreras på den vackra
helsidesbilden vid femte bokens början,
här reproducerad efter Nürnbergertrycket
av år 1500. Träsnittet är omarbetat i
sydtysk smak av den Dürer synnerligen
närstående, men honom underlägsne
»Bir-gittenmeister».
Den kanske ohyggligaste, men på
samma gång mest gripande av alla Bir-
gittas uppenbarelser finnes i sjätte
bokens femtioandra kapitel. Där berättas,
huru en rik och förnäm kvinna fick skåda
sin moder i helvetet och sin dotter i
skärselden. Scenen finnes illustrerad i
detalj å titelplanschen till sjätte boken.
Jag låter Birgitta tala:
»Den förut omtalade döda modern
syntes liksom krypa fram ur en svart
brunn i mycket mörker. Hennes hjärta
var utdraget och läpparna avskurna och
hakan skälvande, tänderna lyste vita och
långa och skallrade allesammans. Näsan
var aväten och ögonen utbrutna,
hängande ned pä kinderna vid två senor ...
Bröstet syntes öppet, fullt med långa
maskar... Och en lång och stor orm
rörde sig nedifrån och upp genom
magen och böjde samman huvudet och
stjärten såsom en båge och gick
ideligen runt i inälvorna som ett hjul...»
Det må sägas, att träsnidaren gjort
sitt bästa för att uttrycka dessa fasor,
ehuru han ingalunda lyckats så väl som
Birgitta. De latinska inskriptionerna å
bilden utgöras av moderns och dotterns
tilltalsord till deras ännu levande resp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
