Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Den heliga Birgittas uppenbarelser illustrerade i medeltidskonsten. Av Andreas Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 22
ANDREAS LINDBLOM
birgitta skådar den lidande
frälsaren. målning å altarskåpet i
appuna kyrka (första tablån).
Herre, vem har gjort dig detta...».1
Bilden visar ett rum med altare. Den
unga Birgitta knäböjer inför Frälsaren,
som lyfter sina händer; en smärtornas
man med fem blodiga sår. A Kristi
språkband: »Dochter su wo ik ghe
plaget byn.» A Birgittas: »O leue here vve
hattet (?)...»
Andra tablån (nederst till vänster).
Birgittas kallelse. — Efter Ulf
Gudmars-sons död (1344) uppenbarade sig Kristus
för Birgitta i en ljus sky och tog henne
till sin brud. »Fördenskull tager jag dig
till min brud», heter det i Uppenbarel-
1 Senare legender hava >Se, hur jag är
plågad» och »O käre Herre, ...» I
Lübecker-passionalet av 1492 säges Birgitta hava sett
Kristus, hängande pd korset, en misstolkning
av den äldsta legendens ord (»quasi eadem hora
crucifixum»), vilken misstolkning torde ha legat
till grund för många framställningar av
Birgitta. skådande Frälsaren på korset.
sernas första bok, andra kapitlet. I det
sjunde skildras, hur Maria uppenbarar
sig för Birgitta, sägande: »Min son
älskar dig av allt hjärta, fördenskull skall
du ock älska honom.» Och i nionde
kapitlet säger Guds moder: »Jag är
himmelrikets drottning. Älska min son...»
Det är dessa båda tilldragelser, som
illustreras i den andra bilden, i enlighet
med medeltida smak sammanförda inom
samma ram.1 Birgitta sitter i änkedräkt,
skrivande vid ett altare. Till höger i
molnen uppenbarar sig Frälsaren,
sägande: »Ik neme dy to myner brut.»
Till vänster Maria: »Dochter hebbe myn
kynt leyff» (= Kind lieb). Birgitta
uppfattas redan här som helgon. Bakom
hennes huvud synes glorian, och över
densamma svävar en krona och en
stjärna. Kronan tillhör hennes
brudutsmyckning. »Kronan vare å ditt huvud,
det är renheten i din vilja. Och så
prydd, skall du bida din brudgumme»,
säger Maria i det kapitel (lib. I, cap. 7),
där hon skildrar brudens härliga skrud.
Och i den första uppenbarelsen, som
den lilla åttaåriga Birgitta fick mottaga,
satte Guds moder en krona på hennes
huvud. Den heliga Agnes beskriver
utförligt Birgittas härliga krona med dess
»sju dyrbara stenar» (lib. IV, cap. 124).
Kronan betecknar korteligen hennes
helighet. Det berättas i den äldsta
Birgittalegenden, att det en gång om en
from munk sades till Birgitta i andanom:
»’Denne är en lysande stjärna2... intet
återstår, utom att han krönes’. .. och icke
många dagar därefter avsomnade han.»
1 Det torde dock böra påpekas, att
Nicolaus Hermanni i lektierna till »Rosa rörans»
(övers, uti inledningen till Regula salvatoris)
låter Frälsaren och hans moder vid detta
tillfälle uppenbara sig på en gång, vilket dock icke
omnämnes i den äldsta legenden.
2 »Heliga män kallas stjärnor.» Honorius
av Autun, Elucidarium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
