Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Goethe på Dornburg. Av Helena Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53*
HELENA NYBLOM
hörande hertigen av Weimar. De äro
byggda på branten av skifferbergen,
som omringa dalen, där Jena är beläget.
Det största slottet, kallat Altes Schloss,
är byggt på 1500-talet. Det liknar en
mäktig rövareborg, där det med sina
tjocka murar och sin starka otympliga
arkitektur blickar ned från höjden. Man
kan gott föreställa sig, att härifrån ha
i gammal tid de vilda slottsherrarna
spejat ut över dalen och kastat sig som
rovfåglar över vägfarande för att plundra
och döda dem.
Nu står gamla Schloss Dornburg
förfallet och övergivet. Blott en del
därav ha två adliga tyska damer fått
till-låtelse att hyra av hertigen av
Weimar; och där ha dessa damer inrättat en
pension, som dock inte upptar mera plats
i det stora öde slottet än ett litet
svalbo i ett örnnäste.
Emellertid ha de förstått att inrätta
allt på det bästa.
De flesta av rummen vätta ut mot
dalen, och man har från dem en vid
utsikt.
Pensionärerna utgöras av äldre tyska
adliga personer, som bo på Schloss
Dornburg året runt. Men också en
kortare tid kan man få tillbringa på
slottet, om man är nog lycklig att
genom särskild rekommendation få
tillträde.
Sommaren 1912 tillbragte jag där en
längre tid och gjorde mig bekant med
omgivningarna. Mitt rum var ett stort
gemak, högt i taket och väl
proportionerat, som nästan alltid är fallet med
rum i gamla byggnader. Där fanns
blott ett fönster, och det satt sä högt,
att man fick stiga upp till det på några
trappsteg för att finna sittplats på en
förhöjning. Man hade därifrån en
svindlande utsikt. Rummet var beläget flera
trappor upp, så att man först hade den
höga slottsmuren under sig. Därefter
kom klippan, på vilken slottet är
beläget, och djupt, djupt nere löpte
landsvägen fram, där vagnar och hästar
drogo förbi som små leksaker; och där
bakom utbredde sig hela Saale-dalen.
Den lilla floden Saale gör lika många
svängningar som Drammensfjorden i
Norge. Den snor och vrider sig som
en ål i oupphörliga bukter och
slingringar förbi lantgårdar, kvarnar och små
byar, medan den kilar söderut. Dalen
är mycket bred och gör ett öppet och
glatt intryck. På båda sidor följes den
av en lång bergshöjd, men denna höjd
har inga våglinjer utan går som en
lång, rak rygg över dalen. Mitt emot
Dornburg är berget beväxt med en
ganska stor bokskog. De tre slotten äro
byggda alldeles på branten av klippan,
och därför bestå trädgårdarna, som
omringa dem, huvudsakligen av
terrasser, vilka slingra sig med trappor och
alléer längs stupet, överallt med utsikt
till dalen.
Hertig Karl August, Goethes goda
vän, har ursprungligen anlagt och
planterat dessa terrasser, som utmärka sig
för stor blomsterrikedom, härliga träd
och rik vinväxt.
Från »das alte Schloss» hade man
tillåtelse att gå in på terrasserna som
omgiva de andra slotten; och här
tillbragte man det mesta av sommardagarna.
Ville man annars promenera, hade man
blott att vandra uppe på höjderna. Men
trakten är skoglös, och de små
fruktträden — mest plommonträd — som
överallt finnas planterade i alléer, giva
föga skugga. Då stannade man hellre
på de sköna terrasserna.
Genom roliga små dörrar, ned för
branta trappor, längs höga murar, där
rosor och vin klättra i rikt överflöd,
kommer man in i parken omkring
hertigens av Weimar slott. Det är byggt
på den tiden, då rococostilen behär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
