Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Klassisk filosofi. Av John Gustavson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLASSISK FILOSOFI
Johan Gottlieb Fichte: Första inledningen till
vetenskapsläran, Vägen till ett saligt liv. Svensk
översättning av Olof Rabenius. Stockholm, Björck
& Börjesson.
Arthur Schopenhauer: Världsreflexer. Ett
Scho-penhauer-brevier. I utdrag och översättning av
C. V. E. Carl). Stockholm, Björck &
Börjesson.
Arthur Schopenhauer: Om döden och det
odödliga. Översättning av C. V. E. Carly. Med
inledning av John Landquist. Stockholm, Björck
& Börjesson.
Å KANT utfärdade sin bekanta
krigsförklaring mot den metafysik,
som tagit mandom i 1600-talets
stora systemer, anade han
svårligen, att hans egen kriticism skulle komma
att bilda språngbräde för en ny metafysik.
Vad Kant åsyftade, då han lärde, att tiden
och rummet äro subjektiva
åskådningsformer och kategorierna subjektiva
förståndsformer, medelst vilka vår intelligens
omvandlar och ordnar de mottagna intrycken, var
dels att åt forskningen såsom dess legitima
besittning rädda fenomenvärlden, dels att,
stängande vägen till tinget i sig, för all
framtid omöjliggöra alla flygförsök i
metafysikens rymd.
Tidens gång visade emellertid, och det
rätt snart, att Kant misslyckats vid
utförandet av framför allt det senare av dessa
sina syften.
Visserligen hade han slagit stora
porten till metafysikens helgedom i dubbla
lås, men han hade själv både i sin Kritik
d. praktischen Vernunft och i sin Kritik
d. Urteilskraft sörjt för att lämna
åtminstone en bakport öppen. Och filosoferna
dröjde icke att begagna sig av denna
bakport. Innan Kant slutit sina ögon, hade
metafysiken, helt kry och nymornad, åter
slagit ut sina vingar till flykt, och
Tyskland genomlevde en spekulativ högsom-
mar, som väl svårligen har något
motstycke.
Den metafysik, som då framträder, har,
oavsett en mängd beröringspunkter, likväl
en helt annan riktning än 1600-talets stora
systemer. Den efterkantska metafysiken
tager sin utgångspunkt i medvetandet och
dess handlingar och ej såsom den
förkant-ska spekulationen i tinget. Det centrala
för den efterkantska spekulationen är
subjektet och ej objektet. Den vill förstå och
tolka hela världen ut från medvetandet, ut
från jaget.
löoo talets systembyggande hade
alltigenom stått i naturnödvändighetens
tecken. Även då man ej gick ända därhän,
att man utan vidare förnekade friheten,
så var det ändå alltid friheten, som
utgjorde det stora problemet. »Hur är
friheten möjlig, hur kan friheten sambestå
med naturnödvändigheten?» så löd frågan.
Nödvändigheten var det primära och
centrala, friheten det sekundära och avledda.
I den efterkantska spekulationen åter
inträder härvidlag en fullkomlig
helomvänd-ning. Friheten, jagets absoluta
spontanei-tet, blir här det primära och centrala; det
problematiska blir naturnödvändigheten.
Den stora frågan blir nu: »Hur blir, då
friheten är centrum, naturnödvändigheten
möjlig?»
Det problem, som 1600-talets
spekulation stått inför, var: >hur är anden
möjlig?» Nu däremot lyder frågan: »hur är
naturen möjlig?»
Den, som först tager upp denna fråga
för att söka giva den ett svar, som bättre
tillfredsställde tidens krav än den kantska
kriticismens dualism, var Fichte. Fichtes
tänkande rör sig längs det kantska
systemets tankebanor, och hans filosofi är i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
