Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Albert Engström och Jean-Louis Forain. En studie över svensk och fransk humor. Av Hans W:son Ahlmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s 66
HANS W:SON AHLMANN
KOLINGEN. DETALJ UR EN TECKNING
AV ALBERT ENGSTRÖM.
Ja, så djup är skillnaden mellan fransk
satir och svensk humor, att en person,
som njuter av den ena, oftast står
främmande för den andra. Svensken roas
sällan av satiren, ty såsom bitter och
elak försätter den honom i en
obehaglig sinnesstämning. Fransmannen
uppfattar kanske ännu mindre svenskt skämt,
vilket han dömer som grovt och plumpt.
Redan med ovanstående rader har
jag vidrört något av det, som så djupt
skiljer oss från fransmännen. Låtom oss
nu närmare granska det hos de nu
levande främste humorist-tecknarna, Albert
Engström och Jean-Louis Forain.
J.-L. Forain är parisare, började som
en gatpojk, vilken ritade med krita på
husväggarna, sov under broarna över
Seine, svalt och gladde sig åt livet; se-
dan slog han igenom på ett år som
tecknare och bebor nu i förnäm avskildhet
sitt utsökta hotel invid Bois de Boulogne.
— Albert Engström behöver ingen
presentera. Det är dock av intresse att
mot Forains karriär sätta upp hans.
Pojkåren i Smålands tallbackar,
filologi-studierna i Uppsala och till slut Strix
och den röda stugan i Grisslehamn är
en bana så skild från Forains, som
endast en fullödig representant av vårt land
kan skapa. I all sin yttre olikhet visa
dock de båda konstnärernas liv stora
likheter i sin inre grund, ty hotellet vid
Rue Spontani och stugan vid
Bottenhavet äro endast skilda former för samma
sinne.
Jag tror att svenska folket skulle rett
sig bra utan Albert Engströms grevar
och baroner, löjtnanter och
grosshandlare, men det hade förvisso gått miste
om mycket, om ej Kolingen med familj
hade hållit hov i Strix’ lustgårdar
tillsammans med rospiggar, bönder,
predikanter och beväringar.
Kolingen är Albert Engströms
odödliga skapelse.
Han har i det allmänna medvetandet
tyvärr fått en alltför rå och tarvlig
karaktär, beroende på den överdrivna
busighet och det mot all tänkbar
verklighet stridande yttre, som Engström i sina
sämre teckningar utrustat honom med.
Men i sin djupaste natur är Kolingen
dock en så märklig man att han väl
skulle kunna sättas bredvid Fredman,
Mollberg och Mowitz och med dem bilda
en parnass av äktsvenskar. Han
rymmer mycket av den sällsamme svenske
vagabond, som under sin nonchalanta
elegans av trasor bär en personlig
stolthet och chevaleresk höghet, värd en
ka-stiliansk hidalgo. Man får ej heller
ostraffat tilltala Kolingen och hans släktingar
med »du», och Bobbans broder ber själv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
