- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugufjärde årgången. 1915 /
566

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Albert Engström och Jean-Louis Forain. En studie över svensk och fransk humor. Av Hans W:son Ahlmann

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

s 66

HANS W:SON AHLMANN

frigjord från alla band, tager sig uttryck
i skämtets lek och skrattets nöje. — Den
svällande lust till sorglöst liv, som finnes i
det goda ruset, är också det enda svensken
i sin tyngd och tystnad känner av
dionysisk yra. Märkligast och djupast
genial är denna känsla skildrad av
Arosenius i hans figurer, vilka, omsvärmade
av fjärilar och syrsor, arm i arm dingla
fram över en blomsteräng med kransar av
vilda örter kring sina höfter samt
skrattande, grinande, töcknigt njutande livets
fullhet.

Man bör även ihågkomma, att det
rent objektivt sett ligger mycken humor
i rusets natur, där iakttagelseförmågan
förändrats sä att somliga ting försvinna
under det andra stiga fram förstorade
och skärpta, där begreppet och det reala
objektet skiljas och kastas om så att
det omedvetet uppstår den inkongruens,
som är källan till humor. Om därför
icke våra känslor reagerade och vi
stöttes bort av det förnedrande och vidriga
i ruset, skulle detta alltid framstå som
komiskt, särskilt som ruset genom att vara
självvållat sällan uppväcker åskådarens
medlidande, skrattets farligaste fiende.

I rusets kölvatten simmar svordomen,
svenska nationens speciella egendom och
skötesynd. Den torde övergå
»fyllhu-morn» i burleskhet samt dessutom vara
allmännare än denna. Ty svordomen är
ej blott en reminiscens av något, som
håller på att dö ut, utan är ännu fullt
aktuell och i stort bruk. Om allting
annat förfelar sitt mål i en komedi, är
dock alltid en svordom placerad på rätt
ställe och med lagom must ett osvikligt
medel till att uppväcka skratt från tredje
radens översta bänk till parkettens
stolar på en svensk teater. — Liksom
ruset bär dock även svordomen inom sig
något humoristiskt eller är i och för sig
en komisk företeelse, emedan den är en
klumpig form, en tafatt gest för vad

man icke finner annat uttryck eller
förmår klargöra på ett adekvat sätt.
Svordomen lämnar därför det enklaste och
mest lättfunna exempel på
inkongruensförhållande eller komisk skevhet.

En rättvis domare skall också säkert
finna många förmildrande
omständigheter i svenskarnas brott emot andra
budet, då deras användande av förbjudna
namn till stor del beror på
ordknappheten, svårigheten att finna uttryck för sina
känslor och den bristande dialektiska
förmåga, med vilken naturen själv utrustat
svensken. Icke blott hos schåaren och
bonden utan även hos den socialt och
kulturellt högtstående mannen får
nämligen en svordom ofta gälla som uttryck
för vrede, djup rörelse, glädje, kort sagt
mycket av det, som fordrar luft i ord
— men vilka han ej kan finna.

Visserligen finnes det andra källor
till humor i Strix än brännvin och
svordomar, men dessa äro dock de utan
jämförelse ymnigast flödande och de
som satt karaktär icke blott på Strix’
skämtlynne utan även på hela det
svenska folkets.

Vår nationella humor är nämligen
burlesk, enkel och påtagligt lättfattlig;
den är obetydligt intellektuellt
nyanserad och består oftast av fristående
anekdoter med en viss given eller orörlig
form. Den smidighet och fina
anpassningsförmåga till miljö och personer, som
utmärker den franska, finnes ej, beroende
på det ofta upprepade men icke desto
mindre sanna sakförhållandet att
svenskarna sakna psykologiskt sinne eller allt
psykologiskt intresse överhuvud taget. I
den slutna anekdoten rör sig det roliga
endast om de där uppträdande
personerna — eller ofta blott och bart om de
sagda replikerna, vilka kunna läggas i
munnen på vem som helst — och
saknar därför all udd utåt. Den äger med
andra ord ej satirisk mening och är som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:54:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1915/0624.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free