Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Lars Hjortsberg. En förstudie. Av Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LARS HJORTSBERG
3
villfarelsen, där han spelade en för flicka
misstänkt älskare, och i Kapten Puff.
Då pjäsernas författare på denna tid
hade rätt att bestämma rollfördelningen,
var det kanske Kexéls förtjänst att
huvudrollen i den lilla komedien, med
förbigående av de äldre aktörerna,
lämnades till denne pojke, som nyligen fyllt
17 år. I Sekter Mischmasch spelade
han kort därefter en ung pratsam herre.
Kapten Puff följde honom genom livet.
Han utförde rollen sista gången 1841.
Han tyckes redan som ung ha haft
förmåga att skapa komiska figurer och
ställa dem i skarp, belysning. De kunde
bli karikerade till överdrift. Edelcrantz
finner, att han i Soliman, liksom i
Ba-schan, uppoffrar »illusion och
konvenanserna åt begäret att bringa parterren
till skratt». Men han blev »mycket
applåderad».
Under våren 1790 har han ledighet från
teatern för att följa konungen till
Finland. Han är närvarande vid Svensksund,
luktar krutrök på allvar och skriver till
en kamrat i Stockholm, att det här är
något annat än att spela Kapten Puff.
Han fick Svensksundsmedaljen i present
av konungen, men som icke-militär kunde
han ej få bära den på bröstet. 1791
på våren följer han konungen till Aachen
och Spaa, återvänder därpå till scenen
och spelar (i september) den unge
Tele-maque i Gyllenborgs tragedi Penelope.
Kellgren skriver i Stockholms-Posten,
att utförandet av stycket var gott, »ingen
enda person har blivit föreställd under
sitt värde», men annorlunda låter det i
en rapport av Gjörwell. Denne berättar
i ett brev till Lidén i Norrköping, att
»Hjortsberg, denne så charmante gosse
i alla komiska roller, varit på vägen att
disgracieras för det han spelat så illa
Telemaque uti Penelope; men bevars,
sades på Riddarhustorget, hur är det
möjligt att kunna lika lyckligt exprimera
den tragiska och komiska grimasen, helst
när den förra icke ligger uti naturen ?
Nej, Kapten Puff, det är min Hjortsbergs
roll, och det skulle höra till mina få
bedrövelser, om jag ej skulle få skratta
mer åt den skalken.»
Kort efteråt hade Gjörwell nöjet
underrätta vännen Lidén om, att
»bibliotekarien Hjortsberg, denne i allt så
charmante gosse», i Natalia Nariskin behagat
»developpera un nouveau talenta plaire,
ty han dansade ett solo till allas största
beundran och förnöjelse».
Hjortsberg tjänstgjorde hos konungen
under dennes sista dagar. Sista natten
Gustaf III levde, läste Hjortsberg högt
för honom »för att bidraga till sömn».
Därmed var hans hovbana avslutad. Lönen
som kammarlakej och lektor utgick intill
hans död som pension, i ersättning för
husrum och hästfoder fick han 105 rdr.
26 sk. banko årligen.
2.
Vid Gustaf lll:s död var Hjortsberg
endast 19 år gammal. Framför honom
ligger en lång följd av år med snart
sagt oavbruten tjänstgöring på scenen.
Av truppens alla medlemmar är han den
kanske mest verksamhetslystne. Långt
senare vitsordar Lagerbjelke, att ingen
inom personalen har en så vidlyftig
rollrepertoar som Hjortsberg.
Den saknar inte omväxling. I
ungdomsåren spelar han visserligen en rad
unga kavaljerer, som heta Gyllenparfym,
Hjärtentång, Gyllenblixt, Sprättenfelt, i
en mängd skämtpjäser. Men han
uppträder även som ung riddare och älskare.
Han spelar den unge Gustaf II Adolf i
Siri Brahe och i Gustaf Adolf och Ebba
Brahe, Erik Johansson i Gustaf Adolfs
ädelmod, Gustaf i Helmfelt, Feodor i
Alexis Mikaelovitz — detta i Gustaf III:s
stycken. Han spelade Kung Erik i
Gyllenborgs Sune Jarl. Han var ädel ung ba-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
