Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Lars Hjortsberg. En förstudie. Av Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
GEORG NORDENSVAN
förseelser mot mig», som Skjöldebrand
antyder i en skrivelse till konungen, få
vi ingen vidare upplysning, ej heller om
de närmare omständigheterna vid det
tillfälle, våren 1812, då Hjortsberg, »som
ohövligt svarat Skjöldebrand», fick arrest
på högvakten och därjämte uppsades från
den bostad i operahuset, som han fått av
konungen. Gustaf Löwenhjelm, som allt
för kortfattat berättar detta, tillägger, att
han utverkade hos konungen Hjortsbergs
kvarboende, varefter Skjöldebrand
förtretad avgick från direktörskapet.1
Skjöldebrand omnämner ej med ett
enda ord denna konflikt i sina
memoarer, och den enda anteckning om saken,
jag hittat, är en rad hos Wikström om
att direktören »måste taga avsked för
Hjortsbergs olaga arrestering».
Hjortsberg var vid denna tidpunkt ej
blott den i tjänsten äldste bland
sujet-terna, han hade redan 1799 blivit en av
teaterns ordningsmän, hade 1811 fått titel
hovsekter och var från 1810 styresman
för den dramatiska scenen, vilket ej
hindrade att han måste krypa i finkan.2
4-
Oroliga tider följde. Kungl, teatern —
den enda teater, som numera fick finnas
i huvudstaden — hade mer än en gäng
varit nära sin undergång, den hade till
och med varit definitivt upplöst. Men
stormarna drogo förbi, om de också litet
emellan kommo igen.
1 I de brev från Löwenhjelm, som varit
mig tillgängliga — ett antal aldrig
offentliggjorda — har jag förgäves sökt såväl den här
omnämnda relationen, citerad i Dahlgrens An
teckningar från Stockholms teatrar, sid. 415,
som närmare upplysningar om händelsen.
2 Han hade år 1835 boställsvåning i
operahuset, en trappa upp åt Jakobs torg. Enligt
Frans Hedberg skall han någon tid ha bott
på nedre botten i samma del av byggnaden,
alltså där kafeet Lagerlunden sedermera
etablerades.
Nya krafter växte upp, smaken
skiftade, och fast Kungl, teatern var
traditionernas och konservatismens
högkvarter, så trängde likväl tidens strömningar
dit in, även om de inte gjorde sig
synnerlig brådska.
Hjortsberg hade sin gamla repertoar,
han spelade Scheva, Alte Fritz,
Polykar-pus, Puff, Vinberg. Han hade upptagit
en del gubbroller efter de Broen (Stolpe
i Siri Brahe, General Eldhjelm m. fl.). I
komedierna dominerade han, och vid hans
sida stodo värdigt Sevelin och unga
Torss-low. Han hade ingenting mist av sin
vigör och sin spänstighet. Det är av
intresse att höra, vilket starkt intryck
han gjorde på det nya släktled, som nu
satt i teatersalongen. Med beundran
möttes sådana fullödiga skapelser som hans
gamla Miller i Kabal och kärlek, som
han framställde med skakande kraft, eller
på det komiska området kommendanten
Briquet i Nya garnison, där hans komik
var oemotståndlig. Malla Silfverstolpe
sammanfattar sitt intryck av den lilla
trevliga vaudevillen i utropet: »lustig —
gamle Hjortsberg!» Om hans spel i
en liten tysk komedi Överraskningen
1833 yttrade Litteraturföreningens
tidning några synnerligen belysande rader:
Hr Hjortsberg, heter det, »är till själen
ännu den yngste av hela personalen.
Vid några och 60 års ålder föreställer
han svartsjuk med en ynglings hela eld
och brusande känsla. Skall ondskan bli
komisk och på samma gång rörande, så
måste den vara grundad på bonhommie
och hjärtlighet — så som här. Det är
intet teaterspel, det är verklighet.»
Intryck av verklighet gjorde också
hans uppträdande i det rafflande franska
sensationsstycket Tretti år av en
spelares levnad (nov. 1833). Han hade där
en liten roll på endast två scener, men
han visade, att även en biroll kan göras
så, att den behärskar stycket, så länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
