Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Det tyska gästspelet i Stockholm. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET TYSKA GÄSTSPELET I STOCKHOLM
53
både blommor och rosiga
flickansikten, också får sin
fulländning genom Mendelsohns musik.
Vi förflyttas härigenom ännu ett
steg från verklighetens värld, så
att drömmen blir ännu mera dröm,
och vi tro ännu säkrare på den
anakronistiska och antigeografiska
framställningen med hertig
The-sevs och älvor från engelska
ekskogar och allt tokstolligt och
näpet som kärlekens dårskap
trollar fram i denna engelsk-grekiska
»Kærlighedens Komedie».
Man tänkte, då detta
skådespel uppfördes, på de fagra
damerna vid Elisabeths hov,
vit-sminkade, i enorma tunnlika
krinoliner, med höga hårklädslar
och väldiga kvarnhjulshalskragar,
högadliga förtjuserskor, som man
i dikterna hörde jämföras med
älvor, nymfer och herdinnor och
som säkert drogo på munnen, då
de sågo hantverkarnas enkla
uppförande av Pyramus och Thisbe
och påminde sig, hur de själva
sett engelska snickare och
skomakare spela sällskapsteater, som
var så oerhört omtyckt i hela
England vid den tiden.
Om den dråplige
Pyramus-Wassmann undantages, var det
egentligen blott det friska och fagra
klöverbladet Hermia—fri. Eckersberg, Helena—
Else Heims och Puck—Johanna Terwin som
man minnes framför de andra. Med ett
osvikligt lagom — varmed man eljes ej alltid blir
bortskämd, ty den tyska
skådespelarkonsten har säkert, då det gäller patetisk
deklamation, alla skäl att lyssna till Hamlets
varnande ord mot överdriften i
skådespeleri — älskade, gräto, kysstes och hoppade
dessa välformade företeelser omkring på
gräsmattan under trädkronorna.
Puck med sina killingsprång, sitt
sprudlande goda humör och sin trevliga, lätt
uppböjda svans, var så riktig, att han
förtjänade stort A i okynne.
Minna von Bamhelm var jag
förhindrad att se. Åtskilliga gånger har jag sett
den och även efter skoltiden läst den rätt
grundligt och har fått den personliga upp-
Foto. Atelier Jæger.
JOHANNA TERWIN SOM PUCK I EIN
SOMMER-NACHTSTRAUM.
fattningen, att den är en tämligen tråkig
pjäs, trots dess betydelsefulla ställning som
snart sagt inledande den tyska dramatiken.
Då jag fick veta, att jag ej kunde få se den,
ante det mig, ehuru jag egentligen ej är
pessimist, att det skulle bli den stora framgången
och motsatsen till den Minna von
Barnhelm-föreställning i Stockholm jag en gång
bevistade och som var unik bland alla mina
teateraftnar därigenom att under hela
föreställningen ej en hand lyftes för applåd.
Professor Reinhardt måste på något vis
vara större än Lessing, ty alla, såväl
litterata som illitterata, vilka övervoro Minna
von Bamhelm, förklarade sig med en mun
haft en oförgätlig teaterkväll. Stycket
spelade som bekant på den tid, då Sverige
utan vidare framgång försökte att aktivt
hjälpa Ryssland, Frankrike, Österrike och
en god del av Tyskland att göra slut på
Fiedrik den stores och major von
Tell-heims seglivade fosterland Preussen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
