Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Stockholmska muser. Musikrevy september—november 1915. Av Alf Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOCKHOLMSKA MUSER
MUSIKREVY SEPTEMBER—NOVEMBER 1915
Av ALF NYMAN
TT FÖRSÖK att i Leibniz’ stil
skriva världskrigets teodicé —
om en tänkarehjärna verkligen
ville åtaga sig det perversa
uppdraget att filosofiskt ursäkta den
blodsbölja, som nu i trenne riktningar rullar fram
över Europa — kunde på dess hittills
tomma kreditsida, i brist på bättre,
uppföra det gynnsamma inflytande, som det
utövat på de neutrala ländernas musikliv.
Det är i varje fall en plågsam och
prövande tanke, att samma konstellation av
orsaker, som dag efter dag kommer
krevadernas offer att digna i sitt blod och
jorden att rämna under granatskotten, på
andra punkter av jordskorpan gör sig
förnummen som en oförutsedd tillväxt av
skönhetsvärdena, som en Musernas
givmilda och oförtjänta ynnest.
Den uppmärksamme iakttagaren av det
musikaliska firmamentet detta år är också
fullt på det klara med, att det
internationella stjärnsystemet utsatts för
allvarsamma störningar, att himlakroppar kastats
ur sina banor, planetkretsar sprängts, nya
centralhärdar bildats samt att
sammanträffanden blivit möjliga på andra tider och orter
än förut. Framför allt har det norra
himmelstältet denna vinter tindrat rikare än
någonsin tillförne. Här i Stockholm ha,
belysande för situationen, följande frågor
kunnat korsa varandra: Skall ni höra
M:me Cahier eller M:me Carreno i kväll?
Man säger, att Oskar Fried förvägrats
orkester . . . Eller: — har ni erhållit
biljetter till tredje Kathleen Parlow-konserten
ännu? Synd, att Böhmerkvartetten icke
kunde komma! Men Rosékvartetten
kommer ju? Och Fiedler? Det musikaliska
Europa har för första gången i en
fulltaligare kortège passerat Stockholms tullar.
Och det kunde rent av ifrågasättas, om
icke Mälarstaden för en tid framåt vore
att betrakta som världsdelens musikaliska
brännpunkt, särskilt om man därjämte tager
hänsyn till den livliga och planmässiga
verksamhet, som de stående
musikorganisationerna utvecklat. Den som tror på den
estetiska energiens oförstörbarhet, även
där den förvandlas till andra former för
andligt liv, under vilka den icke är så lätt
att känna igen, bör med gott mod kunna
se tillbaka på den snart tilländalupna
säsongen ; den som i det stycket mera
pessimistiskt anar en förspridning och
degradering av den konstnäriga energien inom
konsertgängarnas olika temperament: ytliga
skönhetskårar, svaga krusningar på
stämningslivet, som fort bedarra — kan i varje
fall med en viss bitter tillfredsställelse peka
på de stora skönhetsvärden, som ånyo gått
till spillo. Om nu överhuvud något går
till spillo i denna värld, där ett
tänkareord tröstar och manar genom årtusenden
och där ett tjärbloss, som en skolpojke
svänger över isen, genom ett band av
eterkrusningar når långt bortom Arcturus.
Operan, som förra spelåret arbetade
under trycket av den världspolitiska
situationen, i stillaståendets och försiktighetens
tecken, har denna säsong visat ansatser till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
