Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Alltings återställelse. Av Gustaf Cederschiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
;6
GUSTAF CEDERSCHIÖLD
Åsarna mötas
på Idavallen
och om jordens gördel,
jätteormen, tala,
föra sig till minnes
märkliga öden
och Fimbultyrs
forntida runor.
Där skola åter
de underbara
guldbrädspelsbrickorna
i gräset hittas,
som i tidens morgon
dem tillhört hade.
Osådda skola åkrar växa,
allt ont sig bättra;
Balder skall komma.
I Ropts segersalar
sitta Balder och Höder,
valplatsens gudar.
Veten I än mer och vad?
Då kan Höner lyckans
lotter kasta
och de båda brödernas
barn bebo
det vida Vindhem.
Veten I än mer och vad?
En sal ser hon fagrare
än solen stånda,
täckt med guld,
på Gimle.
Där skola hövdingtrogna
härskaror bo
och i allan tid
äga hugnad.
Där kommer den mäktige
till maktdomen,
den starke, ovanifrån,
han som styr över allt.
I denna målning av den nya tillvaron
äro . tydligen hedniska och kristna
element sammansmälta. Det är emellertid
rent jordiska förhållanden, skalden har
velat skildra, icke någon översinnlig
värld. Och vad han lånat från de kristna
folk, med vilka han kommit i beröring,
vare sig irer eller angelsachser, har så
mycket lättare kunnat ingå i hans
föreställningskrets, om det redan hos dessa
folk haft en utpräglat materiell karaktär.
Jag har nu hunnit till slutet med den
korta överblick av de för mig bekanta olika
former, tron på alltings återställelse och
därmed besläktade åsikter tagit hos olika
folk och i skilda tider. Det visar sig,
att en sådan tro måste vara ett djupt
känt behov för människan. Hon kan
icke finna sig i, att det goda, hon
upplever, aldrig skall komma igen. Och då
hon äger förmågan att i minnet
återkalla det förflutna för att liksom på nytt
genomleva det, då hon dessutom i sin
inbillning kan i förväg för sig framställa
det kommande, då hon alltså i minnet
liksom i hoppet skapar en tvillingbroder
till verkligheten, då är det icke
underligt, att hon också i verkligheten vill
finna ett upprepande. Och eftersom
hon så sällan påträffar denna motbild
till det förgångna här under sitt korta
jordeliv, nödgas hon förlägga
återkommandet till ett helt nytt skede av sin
tillvaro. Det är vidare naturligt, att
betraktandet av den myckna orätt, som
ostraffad övas här på jorden, har tvungit
de rättsinnige inom många olika folk
att trösta sig med hoppet, att en
fullkomlig rättvisa skall utskifta straff och
belöningar efter vars och ens förtjänst,
när den nya tillvaron inträder. Också,
vårt jordelivs ofullkomlighet och oklarhet
i många andra avseenden ha givit näring
ät hoppet, att livet efter detta skall
skänka fullkomlighet och klarhet. I
jämförelse med detta nya liv har man
stundom betecknat det jordiska endast som
en dröm. Så gör t. ex. den spanske
diktaren Calderon i sitt drama »Livet
en dröm». Och han låter sin hjälte
avsluta dramat med orden: »Ja, livet är
en dröm, men låt oss göra rätt också i
drömmen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
