Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra häftet
- »Ecco Roma!» En svensk tondiktares Roma-minnen. Brev och dagboksblad från 1840-talet meddelade av Lotten Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
LOTTEN DAHLGREN
nanten J. P. F. Poulsen och numera
bosatt i Rom. På en soaré hos
Thyge-sons hade Josephson sammanträffat med
denna dam; sedermera förnyades
bekantskapen på en soaré hos Signora
Poulsen själv, till vilken den
skandinaviska kvartetten var inbjuden för att
tillbringa aftonen gemensamt med Prof.
Clausens familj och ännu ett par danskar:
»Hon är en stor och fet dam med kraftigt
men mildt utseende och en organ som är så
oändligt välljudande mot de flesta romarinnors.
I hennes mun klingar italienskan som en skön
poesi. Aftonen tillbragtes under litet sång och
conversation och med en behaglig omvexling
af den musik, hvarpå fyra Romerska folkmusici
bjödo. Skomakaren Alessandro är en väl känd
skomakare, modell och mandolinspelare. Han
med sina trenne lärjungar ha inöfvat stycken
för tvenne mandoliner, en luta och en guitarr.
På dessa instrument utförde de också en
Sal-tarella, flera danser och äfven något
operamusik. Allt bra. — Aftonen förflöt rätt
behagligt; ganska vackra saker äro äfven att se, dels
på väggarna, dels i flera Album, arbeten af
Danska och främmande konstnärer.»
*
I det föregående har ett
sammanhållande element de nordiska bröderna
emellan ofta omnämnts, nämligen sången,
och i Josephson hade denna funnit en
både sakkunnig och energisk ledare.
Redan efter knappa 14 dagars vistelse
i Rom kan han anteckna:
»Några Danskar och Svenskar ha i dag
försökt att bilda en liten sångförening för
vintern. Början är ej stor, dock kan det kanske
komma i ordning så mycket, att man en och
annan gång deraf kan få ett litet sångnöje.»
Det under dessa månader så livaktiga
lilla sällskapet var dock dömt att stå
och falla med den förste sånganföraren.
Efter Josephsons avresa var det ingen,
som kunde taga hans taktpinne i arv.
Troili gjorde väl ett försök men var för
lat för att med någon framgång bedriva
anförarskapet. Och så somnade det
lovvärda företaget in. Stäck klagar däröver:
»Ej blott jag utan alla de efterlämtiade
vännerna i Rom säga som jag: vi saknade dig,
och med din bortresa derifrån försvann mycket
af vår intima aftontrefnad. Sången som höll
oss tillsammans tystnade, och den annars så
tref-lige, gode, loje vännen Troili, kunde ej ersätta
hvad vi i dig förlorade.»
Inom en vidare krets än de nordiska
sångarbrödernas skulle vår svenska
musikers dirigentförmåga komma till
användning. Musiken, den mest
kosmopolitiska av sångguddinnorna, höll
samfärdseln vid makt även med de tyska
konstnärerna, vilka för övrigt gärna
erkände den germanska stamförvantskapen
med nordmännen.
»Jag har i afton», läses det i dagboken för
den 2 nov., »ingått som medlem i en i går
öppnad Tysk Künstler Verein, stiftad af och för
här lefvande konstnärer och der äfven
främlingar äga inträde. Man tillbringar sin afton
der i stället för i trattorian, har behagligt
umgänge och flere resurser att fördrifva tiden, med
tidningar, kortspel för dem som deraf hafva
nöje och kanske framdeles musik.»
»I afton (den 6 nov.) valdes Direktionen i
’Kiinstler-Verein’; Werner, som varit President
i det förra sällskapet Ponte Mölle, fortfor att
vara President i detta. Han skall vara en god
sådan — — — Sällskapet konstituerar sig som
Tyskt med uteslutande af fremmande nationer,
utom de Scandinaviska, hvilka anses nära
förbrödrade.»
Hastigt växer tillslutningen av både
konstnärer och icke konstnärer till den
tyska konstnärs-Casinon.
»Der är även en sångförening bildad, der
man anmodat mig dirigera jemte Landsberg,
dock är det med två dirigenter ej på det bästa
arrangerat. Sångarne äro ej få och rösterna
ganska starka. Det första egentliga
instuderandet är Schuberts Jägerlied, en efifektrik och
skön sång.»
Farhågan angående det dubbla
diri-gentskapet visade sig inte obefogad; en
konflikt mellan den tyska och svenska
anföraren tycks varit i uppseglande redan
vid den första uppvisningen, ehuru den
bilades tack vare den senares
medgör-lighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed May 8 14:58:38 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1916/0112.html
