- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugufemte årgången. 1916 /
95

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - »Ecco Roma!» En svensk tondiktares Roma-minnen. Brev och dagboksblad från 1840-talet meddelade av Lotten Dahlgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ECCO ROMA

95

sig ignoreras. T. o. m. respekten för
Ristoris överlägsna konst hindrade
åhörarna ej ifrån att högt inlägga sitt veto
mot teaterstycken som ej föllo i smaken
med hyssjningar och oväsen, glosor och
infall av det befängdaste slag. Det som
var avsett att verka som tragedi kunde
på så vis förvandlas till den mest
uppsluppna fars, och skådespelarna själva
måste deltaga i skrattet.

Den romerska operan, där Verdi
innehade högsätet, stod ej särdeles högt,
men där kunde man beundra tvenne
världsberömda konstnärinnor: dansöserna
Marie Taglioni och Fanny Elssler. Den
förra, som ej längre stod i sin första
ungdom, tjusade ännu i balletten
Sylfiden med sin underbara lätthet och
elegans; Fanny Elssler, yngre och fraichare
och med ett mer verkningsfullt mimiskt
spel, synes dock fått mottaga brorslotten
av publikens hyllning.

Så långt om människo-, konst- och
musikumgänget under detta oförlikneliga
Romaår. Det oförgätligaste är och
förblir Rom själv och samlivet med
konstkamraterna, det levande staffaget i det
konstverk som inrymmer den eviga
stadens hela underfulla värld.

Där se vi dem samlade alla dessa
äldre och yngre »konstens pilgrimer»
hos Lepre, Falcone, Tre Ladroni, och
vad de romerska trattoriorna och osteri
-orna allt heta, från vilkas blotta namn
utstrålar en obeskrivlig stämning av
sydländsk glöd och nordiskt svärmeri.

»Om morgonen», berättar Josephson strax
efter ankomsten till Rom, Ȋr samlingsplatsen
Caffe Rospoli eller Nuovo, dit målarne komma
tidigt och efter frukosten återvända till sina
studier. Middagen hos Lepre, hvarefter man
åter tillbringar en stund i den lilla vackra
trädgården vid Rospoli. Om aftonen tycks EI tre
Ladroni bli samlingsplatsen.»

Skandinaverna ha ett bord för sig,

det nordiska brödraskapet ibland tillökat
med några tyskar, där plats med
hjärtliga välkomsthälsningar lämnas åt alla
nykomna. Aftonen tillbringas
gemensamt. Varje dag bringar nya gäster.

Skandinaverna dragas magnetiskt till
varandra. En dag i början av oktober
söker tremannalaget Stäck, Lundgren
och Josephson upp danskarna i en liten
osteria vid Piazza Barberini,

»den anspråkslösaste i verlden. Det var ett
stort skjul snarare än ett rum nära liknande
ett vagnshus. Vid ett bord till venster sutto
en mängd Romerska arbetare och fachiner och
till höger vid ett annat bord satt en hel stor
ring af Dannemannen, muntra och glammande.
På borden fanns intet ljus men i taket brann
en ganska dunkel lampa. Man såg ändå väl
hvad man företog sig, och vi nykomlingar slogo
oss ned bland de andra Scandinaverna.»

På nyaret får sällskapandet en mera
fast form:

»Det är öfverenskommet mellan
Scandinaverna att bestämma hvarje Lördagsafton till
ett gemensamt möte i Falcone. Det var i dag
(den 3 januari) temligen fulltaligt sällskap, som
utom vanliga Trattoria sysselsättningar, mat och
conversation, äfven gjorde den vanliga
julinsamlingen för den Scandinaviska fattigcassan
och återvalde den förra Directionen (Prof.
Fogelberg, Kiichler, Bravo och Lundgren) äfven för
detta år. Det gemensamma lifvet
Scandinaverna emellan är fullt af vänskaplighet och
varmt intresse och detta mellan såväl yngre
som äldre medlemmar.»

Hur livligt sättes ej ens fantasi i
rörelse av dessa enkla och stilistiskt
osmyckade dagboksanteckningar! Likväl
måste man beklaga att ingen
illustration i bild till eftervärlden överfört någon
av de i ord skisserade scenerna från
denna tid. De unga konstnärer, som då
genomlevde sin Sturm und Drang-period
i den eviga staden, späckade nog sina
portföljer med mer och mindre
schablonmässiga italienska motiv:
oföränderligt söta Albanoflickor, herdegossar från
Campanjan, il pifferari, pinjegrupper,
kolonnadstudier och theslikes, men äm-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 8 14:58:38 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1916/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free