Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - »Ecco Roma!» En svensk tondiktares Roma-minnen. Brev och dagboksblad från 1840-talet meddelade av Lotten Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
FORUM i ROM. LITOGRAFI AV C. J. BILLMARK. 1840-TALET. — Septimius
Severus-bågen, Saturnus- och Vespasianus-templen, Tabularium.
verld var upplyst. — ’Der var kejsarlogen,
der var ingångar för det i massa inströmmande
folket, der kommo vilddjuren in’, förklarade
Palm för de båda nykomna. Nu stod vid hvarje
ingång en Romersk påflig soldat, som begärde
något till acquavita när han släppte oss in, och
vi gåfvo gerna för att sjelfva få dricka ur denna
underbara minnets brunn.»
Så förgår hösten. Förmiddagarna
ägnade åt studier, eftermiddagarna åt
vandringar i kyrkor och samlingar, till
ruiner och »promenader i allmänhet»,
kvällarna åt kamrat- och sällskapsliv.
En skön höst hade det varit. En mera
entusiastisk uppskattare av den
sydländska naturens skönhet och det italienska
landskapets mångskiftande färgtoner än
den unge musiker, vars dagboksblad vi
här genombläddrat, har väl sällan trampat
Romas mark. Mången stämningsbild,
vari man ser återspeglad årstidernas och
dagarnas växling såsom de i all sin be-
dårande fägring skrida fram över de sju
kullarnas stad, gömma också dessa blad.
Skildraren ser från kejsarpalatsen
»solen gå ned bakom det nya Rom, ej
i någon lysande brokig aftonrodnad utan
i en gloria av guld, ren och klar». Men
en kall nordan blåser i cypresserna, och
om man än ser sommar, känner man
dock höst.
(14 okt.) »Vi gingo ned på Forum och längre
ned till Colosseum, deröfver vi sågo månen
stiga allt högre med ett ljust moln nedanför
mellan sig och Colosseum. Skymningen bröt
hastigt in och allt skönare blef månskenet.
Colosseums murar, som vände sig mot vester,
hade ännu ljus af solen, den sedan länge
flyktade. Murarna af ruiner och byggnader, som
vände sig mot månen, hade nattens dunkla
färg, nu mystiskt upplyst. Det var en
belysning af högst sällsam art, en börjande natt i
månsken, olik alla sådana stunder, jag förr
upplefvat.»
Mot mitten av december infinner sig
vintern på allvar, men också den
skönaste man vill se. De klaraste morgnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
