Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN STOCKHOLMS TEATRAR
117
Lika roligt som på Moral hade jag
på den alldeles förtjusande lilla pjäs, som
gavs på Blanche-teatern och som man
kan både se och höra, såvida man sitter
på någon av de tre, fyra första
bänkarna. Det var sagospelet Mats och Petter
och Dunseklump, som skrivits och
försetts med de stilfullast tänkbara
sagodekorationer av John Bauer. Det är
som bekant kritiskt med barnpjäser, och
ännu mera oroligt då barn själva spela
med. Det brukar komma in något av
oäkta barnslighet, som är ohyggligt. Till
de älskliga tonerna av Kurt Atterbergs
musik rörde sig emellertid på det mest
naturliga och riktiga sätt små pyren och
stora troll, de senare säkert de bästa jag
sett. Den lille duktige hjälten — han
lär vara släkt till en av våra allra främsta
skådespelare — var den näpnaste
slagskämpe som tänkas kan.
Då föreställningen — den varade en
knapp timme — blev slut, satte en liten
flicka bredvid mig händerna för ansiktet
och grät. Då jag frågade henne varför,
sade hon förtvivlad: »För att det är
slut.» Skulle det ej vara roligt för
herrar Hedberg och Ranft, om vi
fullvuxna litet oftare än som nu sker sutto
kvar och snyftade en liten stund av
samma anledning, innan vi rusade till
Operakällaren eller Royal?
Foto. Nordiska Kompaniet.
scen ur mats och petter och dunseklump.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
