Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - En Parsifalstudie. Av Sigrid Elmblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN PARSIFALSTUDIE 12 1
PARSIFAL RIDER TILL KUNG ARTURS HOV. A en snidad elfenbensask från
1300-talet, i Louvre i Paris.
Men Parsifal har varit i syndens
närhet, det måste föra honom på irrvägar, och
han söker länge det försvunna Gral.
Slutligen en långfredagsmorgon når han dess
område. Allt suckar där efter frälsning.
Amfortas kan i sin vånda ej längre utföra
den heliga förrättningen. Riddarna, som
ej vinna ny kraft genom åsynen av Gral,
äro tvinande skuggor, och Titurel har dött.
Kundry i ödmjukt tjänande gestalt har
vaknat upp ur sin trollsömn. Hon, hela
naturen, alla tyckas bida frälsningens
fullbordan, och den nalkas — det är Parsifal.
Igenkänd av Gurnemanz döpes han av
honom till sitt värv. Kundry knäböjer
och smörjer hans fötter, och så vandra de
gemensamt till borgen, där Amfortas i
rasande förtvivlan är vanmäktig att fylla
sitt löfte, det att än en gång förrätta sitt
ämbete. Då inträder Parsifal i salen, med
det heliga spjutet berör han Amfortas sår,
som genast läkes, så förrättar han själv
den högtidliga akten. Blodet i Gral
glöder, i glorieglans svävar en vit duva ned,
symbolen av Kristi lekamen, och från
kupolen ljuder som en änglaviskning
förkunnelsen :
Höchsten Heiles Wunder!
Erlösung dem Erlöser I
Medlidandet vuxet till högsta
frälsningsmakt är den idé, som framgår ur detta
drama, vilket utgör ett förhärligande av
Kristusidealet och frälsningsoffret. Diktens
djupaste tanke är Gralsbefrielsen — det
är icke blott den sjuke syndaren, den
ångrande synderskan, den suckande naturen
och den andligt hungrande mänskligheten
som förlossas, det är även den genom
»skuldbefläckade händer» vanhelgade
gudomen som vinner frälsning. Synden är en
kränkning av den gudomlighet, som offrat
sig själv för mänskligheten, och blott den
högsta renhet i förening med det högsta
medlidande kan försona vanhelgelsen och
frammana det största frälsningsundret, den
frälsandes frälsning.
Wagner har kallat Parsifal »Ein
Büh-nenweihfestspiel». Han har därmed
tydligt velat framhålla dess religiösa
karaktär och särställning i förhållande till
andra sceniska verk; detta har han enligt
egen utsago diktat »för den Kristus skull,
som vi i hela hans renhet, oförliknelighet
och åskådlighet vilja kvarhålla». Detta
sitt »sista och heligaste verk» strävade
han även med brinnande nit att rädda
från att bli allmänscenisk egendom. Han
skriver härom 1880 till kung Ludwig av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
