Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Domareringen och skeppet. Av Amalia Björck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STENSÄTTNING, VIKINGASKEPP, I BLOMSHOLM I BOHUSLÄN.
DOMARERINGEN OCH SKEPPET
Av AMALIA BJÖRCK
ÄTTFÄRDIGHETEN och
äventyret, längtan efter de
båda är de svenskes arvedel.
Inte var de en tom och
tillfällig konstruktion bara, att man kände
sig påmind härom, då resan gick genom
Ranrike, ett land översållat av forntida
minnesmärken, dösar, hällristningar och
bautastenar, ett land karakteriserat av
svallande hav, orubbliga klippor och
flitens tegar mellan sten och vatten. Här
kan man vara bunden och innestängd,
här kan man stiga till utsiktspunkter
och få en aning om oändliga vidder.
Jag skulle vilja berätta om Stenehed i
Svarteborg, om Greby gravfält vid
Gräbbe-stad, om fisklägen och öar, men jag ville
nu framför andra platser välja
Blomsholm, det var där jag inom samma
halvtimma fick de två storartade bilderna i
sikte, Dorn ar c rifigen och Skeppet.
Från Strömstad kan vandringen till
Blomsholm göras en förmiddag.
Turisthandboken har också gett anvisning
däråt, men badgäster äro nu en gång för
alla mera segelhågade än
vandringsbenägna, och jag träffade i Strömstad
intelligent folk, som veckovis uppehållit
sig vid badorten utan att kunna avstå
någon kraft för de 8 kilometerna.
Vi gingo två till Blomsholm utmed
Strömsvattnets långa näckrossjö och på
stora landsvägen till den gamla gården.
Det var i juli, rågen vajade mogen, efter
några frågor till höger och vänster slogo
vi in på en stig, som bar opp i ett
gärde. Där mellan unggranar och unga
furor funno vi Stenskeppet.
Bortemot femtio stenhällar på jämna
avstånd från varandra bilda formen av
ett ansenligt drakskepp, 70 alnar i längd,
bakstammen 7 och en halv ain hög. På
det vida mulldäcket mellan dessa
moss-lupna grå stavrar växer gräset ovårdat
och vilt. Där blomma blåklockor,
hundkäx, gulmåra, knappvädd och
käringtand. Sällan går någon hit, sällan
trampas däcket numera. Men vi höra tuppen
gala och hönor kackla på sophögen vid
en arni stuguknut ej långt härifrån, och
bäcken sorlar i två små kvarnfall
näst-intill. Bäcken går mot havet. Havet
synes ej, man anar det dock, man
känner lukten av havet västerut. Horison-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
