Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ferdinand Hodler. Av Gregor Paulsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FERDINAND HODLER
199
R. Piper & C:o, Munchen.
DEN UTVALDE. 1893.
mellan barnet och den nysatta plantan.
Den utvalde är geniet som beskyddas
av trofasta genier. De ge honom i
faddersgåva detta lilla nakna träd, hans
eget liv, som han skall vårda så att det
växer och dess grenar bli vida, för att
människorna skola komma dit och vila
i dess skugga. De hålla örter i sina
händer och höja dem välsignande, själva
gripna av det stora ögonblicket. Men
livet förgår och inga skyddsandar kunna
avlägsna de lidanden, den utvalde mer
än andra människor har att bära och
som göra vägen lång för honom. Ju
mer du har att giva, desto mer måste
du också bära. »Den utvaldes väg» —
landskap från följande år — är
visserligen kantad av blomstrande rosenhäckar,
men den för långt och brant uppåt,
och dess slut är korset som i bländande
vithet reser sig högt uppe i rymden, så
att det syns för hela världen.
Så drunknar allt i smärtans flod,
blott att med tiden det kommit mera av
förberedd viljans resignation i stället för
den förtvivlade kampen. Den 1894
målade »Hösten», en gammal vitklädd man
i Dürermantel, som i ett öde landskap
vandrar fram i begrundan om alltings
kretsgång, är långt avlägsen från den
värld där »Natten» levde. Pessimismen
har genom »De levnadströtte» lyfts upp
till ett högre plan. Dagens bekymmer
och småsorger äro icke längre orsakerna,
pessimismen har blivit världsåskådning.
Det är icke känslornas besvikenhet som
målat »Hösten», utan tankens.
Denna tankevärld får sin slutliga
utforming i »Eurythmien». Fem män
vandra fram vemodstyngda av
beklämmande försakelse. Huvudena äro böjda,
armarna äro pressade mot livet, utom
mittfigurens, som kraftlöst låter handen
sjunka ned mot benet. Gestalterna höljas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
