Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ferdinand Hodler. Av Gregor Paulsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FERDINAND HODLER
207
R. Piper & C:o, Munchen.
ÅTERTÅGET VID MARIGNANO. MITTBILDEN. IQOO.
ger åt vitt betydelsen av oskuld, medan
svart föreställer det onda och smärtan.
Det livliga röda verkar som lidelse, det
klara blå framkallar veka känslor, det
violetta sorgen. Färgernas värden
stegras genom deras förbindelse med
varandra; de harmonieras och följas åt som
parallella ornament, eller de stöta
samman och bilda motsatser.»
Färgernas behag ligger framför allt
i deras ackord, i upprepningen av
nyanser av samma färg. De milda
harmonierna tyckas lättare tränga in i sinnet;
de tyckas verkligen vara hjärtats
älsklingsackord. Hodler lägger emellertid
huvudvikten vid formen. Dess parallellism
leder honom till kunskapsteoretiska
utläggningar, färgproblemet stannar vid
moraliska synpunkter. Färgen stryker
under och betonar, förströr och
dissocie-rar symbolerna.
Hodler erkänner en färgernas
känslo-utlösande förmåga, som står ovanför det
naturalistiska uttrycket, — även om han
som i fråga om parallellismen kommit till
sin mening via naturen. Detta är en
modern motsvarighet till Goethes teorier
i färgläran. Även Goethe talar om
»sitt-licher Wirkung der Farbe». Han delar
de tre urfärgerna, gult, blått och rött
med deras blandningar orange, grönt
och violett i en pius- och en minusserie.
Till den förra hänföras gult, orange och
cinnober. »Sie stimmen regsam, lebhaft,
strebend.» Gult är intensitetens pol, ögat
glades, hjärtat sväller, sinnet lättnar.
Blått är gränsen till passiviteten, de
bägge motsatserna förenas med varandra
genom stegring i purpur, som dels actu
dels potentiu innehåller alla andra färger.
Det gör ett intryck av såväl allvar som
värdighet. — Hodler är inte den första
målare som upptagit Goethes tankar.
Philipp Otto Runge — som för övrigt
erbjuder vissa likheter med Hodler —
har gått längre än Goethe, för van Gogh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
