Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Maihaugen. Av Maria Himmelstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAIHAUGEN
249
STABBURET.
stilriktningarna flera decennier tidigare
än längre ner i dalen. Där föddes av
renässans och barock en originell konstart,
»döleskurden», det gudbrandsdalska
träsnideriet, vars pompösa akantusrankor
voro som skapade för Gudbrandsdalens
stolta ättegårdar.
I både Lökre- och Hjeltarstugorna är
det en enkel renässans som råder i den
fasta utsmyckningen, skänk, hörnskåp
o. s. v. Men döleskurdens akantusranka
dyker redan upp här och där på
väggarnas och hyllornas många små
husgeråd. Dock ännu sparsamt, ty först
1700-talet är i Norge döleskurdens, d. v. s.
barockens, blomstringstid. Lökrestugans
interiör är präglad av enkelhet och
allvar. Hjeltarstugans inre däremot verkar
storstilat och festligt. Den gallerilikt
genombrutna kleveväggen, vilken liksom
drar in kleven inom stugans kontur, ger
rummet ett pittoreskt och rymligt utse-
ende. En egendomlighet är det platta
trätaket »himlingen», som sträcker sig
tvärs över långbord och högsäten. Det
hade också sin praktiska betydelse; efter
gästabudet bereddes däruppe sängplats
åt en mängd gäster.
Stugans förnämsta prydnad är dock de
utomordentligt präktiga väggbonaderna.
Vävkonsten är i Gudbrandsdalen av
gammalt urspung, särskilt vävdes präktiga
bonader med figurframställningar.
Vigstadstugans interiör är ett ytterst
intressant exempel på vad en
konst-älskande och förmögen bondsläkt i
förening med duktiga bygdekonstnärer kunde
åstadkomma i början av 1800-talet. När
allt var nytt, fräscht och bebott, måtte
det ha varit ett förtjusande rum. Ännu
har icke den kyliga stillhet och den
vemodiga skugga, som tiden sänker över
obebodda hem, kunnat alldeles tysta det
livsglada spel av färger och linjer, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
