Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Världskriget i filosofisk belysning. Av Olof Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
OLOF RABENIUS
Djupast sett innebär kriget ett hävdande
av de olika nationalkulturerna, som var
och en äro olika former av en
mänsklighetskultur, vars i de skilda folklynnena
liggande antagonistiska tendenser råkat i
spänning och konflikt.
Med all rätt anser Wundt, att folken
klarast avspegla sin själ i den filosofi, deras
ledande tänkare skapat. En nationell
prägel utmärker visserligen även vissa delar
av fackvetenskapen, men denna har dock
i det stora hela en riktning mot det
sakliga, som förminskar dess folkpsykologiska
betydelse. Ehuru till sitt syfte
universellast bland alla vetenskaper, har filosofin
den konkretaste grunden, i det den
uttrycker folkens så att säga nationalpersonliga
väsen. Avgörande är framför allt den
moraliska ande, som den söker giva
begreppsligt uttryck. I enlighet med sin egen
filosofi ser Wundt i moralen och i den
ställning, tänkaren intar till dess frågor,
varje världsåskådnings förnämsta karaktär
och kriterium. Därmed är också
riktlinjen given för den framställning, han i sin
bok följer.
Den uppfattning, den gamle forskaren
gör gällande, har sin rot i ett helt livs
tanke- och studieverksamhet och har icke
först utlösts av kriget, om dettq. än helt
naturligt utgör det hela den nya tiden
omspännande perspektivets förgrund. I sin
behandling av ett ämne, som så lätt
upprör den patriotiska affekten, bevarar Wundt
hela det sakliga lugn, den lidelsefria
sanningskärlek, den nyktra och fasta ton, som
äro hans särmärken som skriftställare. Väl
fördöljer han icke sin mening om den tyska
filosofiens överlägsenhet över de andra
folkens; men hans skildring är så opartisk,
hans motivering så trygg och redlig, att
ingen kan förneka, att han fullkomligt
uppfyller sin föresats att tala sine ira et studio.
Man behöver för övrigt icke vara tysk för
att instämma i hans uppskattning av den
tyska filosofiens värde, som kunde prisas
i långt mera superlativa ordalag än dem
den gamle prålfrie filosofen anser lämpliga
att bruka. Han är så långt ifrån att
förhärliga sin nation, att han tvärtom icke
spar på sin kritik vare sig av dess
allmänna karaktärsfel eller av de fel,
vartill dess spekulation enligt hans åsikt gjort
sig skyldig. Därmed sammanhänger hans
försök att göra full rätt åt den franska
och engelska filosofien och
nationalkarak-tären, vars goda sidor han icke
undandöl-jer, och anslår han — absolute taget —
deras förtjänster icke så högt, har man
hela tiden intrycket, att hans omdömen
framgå ur en sansad övertygelse.
Wundt själv är nämligen en lysande
representant för en egenskap, som i högre
grad tillkommer tyskarna än någon annan
nation och som särskilt fördelaktigt skiljer
dem från fransmän och engelsmän,
nämligen förmågan att sakligt kunna bedöma
även främmande nationers väsensart och
även i en tid som helt naturligt uppjagar
den nationella lidelsen hålla den
intellektuella blicken oskymd och oförvillad av
affektens dimma. Och sanningen vilar här
icke blott på ärlighetens moraliska grund
utan har också de faktiska kunskapernas
teoretiska underlag. Man jämföre det låt
vara kritiska erkännande Wundt ger av
den franska kulturen in abstracto avbildad
i dess filosofiska organ, med den ljugande
nedsvärtning av hela det tyska folket med
allt dess historiska verk, till vilken även
franska vetenskapsmän lånat sin penna.
Låt vara att det icke är så lätt att hålla
huvudet kallt, när fiendens invasionsarméer
åderlåta landet, det finnes dock ett
känslo-tänkande, som under alla omständigheter
ter sig löjligt och förhatligt. Vetenskapen
har också sitt noblesse oblige. Wilhelm
Wundt är icke den enda tysk, som har
detta ord till insignium — han uppbär
det med den outtröttliga forskarmödans
och den hängivna sanningskärlekens
värdighet.
Då Wundts bok särskilt fattar i sikte
den moraliska tendens, som genomlöper
de europeiska huvudfolkens filosofi och till
sist utmynnat i den fruktansvärda handling,
som det nuvarande kriget är, säger det
sig självt, att han måste begränsa sin
framställning till vissa grunddrag, vilka falla
under nämnda synpunkt. Alldeles oavsett
det sammanhang, vari hans skildring står
till de nuvarande världshändelserna, äger
den stort intresse som en koncentrerad
skiss av de filosofiska idéernas allmänna
utveckling och förgrening inom de olika’
nationerna. Den är sålunda ett bidrag
till folk- och kulturpsykologien, givet med
auktoriteten av Europas i närvarande stund
både till bredden och djupet lärdaste man.
Wundt betraktar de olika folkens filo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
