Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Bo Bergman som poet och novellist. Av Artur Möller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28o
ARTUR MÖLLER
Jag är en människa, så spotta på mig,
jag är en människa, se här min hand!
Var det verkligen författaren till
»Marionetterna» som skrivit dessa sjudande
rader? Då fanns lava under den frusna
skorpan! Om det så är »En gammal
dansrytm», skälver där en hetare fläkt i orden:
Och vill du väl
så far du väl
så har du väl
min hela själ
till träl
att älska och pina och trampa ihjäl
med tramp av din häl,
du höga, du svingande vilda i dansen.
Det är sant: dikter som dessa gnistra
som undantagen även bland
konstellationerna av 1908. Man byter inte
temperament. De flesta lysa med en vida
kyligare men också stillare glans. Men ett är
gemensamt för så gott som alla: de äro
inga drabanter eller kometer med minimal
kärna och en jättelik paradsvans av granna
ord. Deras ljus är alltid deras eget.
Detta utesluter ej, att Bo Bergman
assimilerat en del starka upplevelser i
böckernas värld med sitt väsen. För
ingivelser som »En människa», »Vandraren»,
»Salig biskopen», för att inte tala om
»Arbetare», kan väl i viss mån Fröding sägas
ha stått fadder. Det är rätt lustigt att
med Frödings jämföra Bo Bergmans
Tegnérdikt; i den senare stampa inga fauner
och skymta inga mänader. Det spelande
och godmodiga humör som glittrar över
»Biskopen i Växiö» och till sist utlöser sig
i slutraderna om »den småländska
jämmerdalen» som ett befriande gapskratt,
motsvaras hos Bo Bergman av en vass
ordknapphet, en torr cynism, som heller inte
förfelar sitt mål. Och den går inte bara
ut över det stackars förkättrade Småland:
0 Svea, som steg för min syn
1 den prisbelönade dikten,
du krälar därnere i dyn
och pöser och ökar i vikten.
Dina bästa söner få stå
och skämmas för fåraskocken.
Du har alltid älskat de små
och satt de stora i stocken.
Jag fick väl också min del
tills jag blev gallsjuk och galen.
Det var icke kvinnornas fel
och icke riksdagstalen.
Det var något annat, jag har
det just på tungan och kan det.
Jag tror min själ att det var
den tjocka luften i landet.
O Svea, låt vädra ditt hus
och hör vad biskopen talar:
det luktar ju gravöl och snus
ända till himmelens salar.
När man tänker på, hur mycken
»harmlöshet» som alltid gjort sig bred i den
»humoristiska» svenska lyriken, fägnar man
sig dubbelt åt det lilla Bo Bergman givit
i denna genre. I detta samband kan jag inte
neka mig — och läsaren — nöjet att
påpeka en dikt, som tillkommit efter »En
människa» och som står ensam i hans
produktion. Det är ett brev från »de bröder
av Klara frälsning till dem i Nydala gård».
Efter apostolisk kärlekshälsning omtalar
episteln, att Lukas skeppare nått »vårt
fattiga hus med heder» och en mängd
våtvaror som närmare specificeras.
Återstoden av brevet följer in extenso:
Men onda och slemma tankar
som lejon gå ut på rov.
Vi sända ett litet ankar
till brödernas husbehov.
Det brukar styrka och frälsa,
och hjärtat har gott därav.
För helige män är det hälsa,
för androm är det drav.
Och ta vi ett glas, så ta vi
det glaset till evigt väl.
En sup och ett pater peccavi
det rensar ändå en själ.
Så tackom och lovom Herran
och fastom, när fastan står på.
I morgon kommer kärran
med brännvinet, bröder små.
Nu vilja vi redo vara,
ty världen är vrång och hård.
De bröder av Sankta Klara
till dera i Nydala gård. •
Episteln har stått att läsa i Strix, och
där var den ju fullt på sin plats, om också
källsprången av denna djupa äktsvenska
humor inte kvällt allt för ymnigt i dess
senare årgångar. Vilket litet mästerverk
är inte denna dikt, omstrålad av all den
religiösa andakt med vilken ett svenskt
hjärta kan bereda sig för spritens
sakrament. Vilket smeksamt tonfall mitt i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
