Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Larsson, Liljefors och Zorn i Liljevalchs konsthall. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LARSSON, LILJEFORS OCH ZORN
291
•fr w - i.;.-*1 -
r-
c. f. liljevalch. etsning av anders zorn.
kaste och tappraste få vara med, och
en retrospektiv utställning är som de flesta
roliga saker ej så litet riskabel.
Liksom folk envisas med att anse en
aldrig så god och gedigen bok av en
yrkestidningsman för journalism, så att
han aldrig blir riktig författare, så har
illustrerandet, särskilt naturligtvis det
skämtsamma, hindrat bland andra en av
världens störste målare Honoré Daumier
från att anses som riktig konstnär, och
Carl Larsson kallades så länge »vår
utmärkte illustratör», att då
nationalmusei-freskerna 1896 tillkommo, många kallade
dem för vignetter eller teckningar. Nå,
det kan ju erkännas, att tecknade äro de
på ett sätt, som ställer dem på en plats
för sig. Någon vägg- och takmålare, som
ens tillnärmelsevis nått upp till Carl
Larsson, har Sverige — det få väl vi icke
vägg- och takmålare gå in på — icke
haft. Aven på andra ställen är en
monumentalmålare som Carl Larsson under
1800-talet ganska sällsynt.
Carl Larsson utställer sitt sorge- och
älsklingsbarn Midvinterblot.1 De, som nu
på nära håll se kartongen, bli häpna åt
hur stora förtjänster i teckning, i
karakteristik, i många detaljers skönhet — de
dansande flickorna t. ex. — tavlan rymmer.
1 Carl Larssons skiss av 1913 till
Midvinterblot är återgiven i färgtryck i Ord och Bild
1914.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
