Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Larsson, Liljefors och Zorn i Liljevalchs konsthall. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LARSSON, LILJEFORS OCH ZORN
293
ANNA-STINA. OLJEMÅLNING AV CARL LARSSON. 1905.
Tillhör redaktör E. Alkman.
men. Att detta fält kommer att stå tomt
i vår framåtsträvande tid är så gott som
uteslutet. Säkert bävar mången med mig
för att där få någon ragu på gulgröna
missfoster, som nu ha stor utsikt att få komma
dit, tack vare den vördsamma
försiktigheten gentemot idet utvecklingsmöjliga nya».
Genom att antaga Larssons
Midvinterblot till utförande som den sista fresken
räddas enheten. Vi slippa ifrån att en
ny-konventionell, snart omodern teknik bryter
sönder samhörigheten. De Larssonska
väggmålningarna i Nationalmuseum,
särskildt freskerna i nedre trapphuset, höra
dock till det värdefullaste i svensk konst,
och man borde därför låta den konstnär,
som gjort detta, få fullborda det hela.
Professor Strzygovski framhöll, då jag
talade med honom om Midvinterblot, att
han för sin del ansåg, att man här,
liksom i så många liknande fall på andra
ställen, skulle få bittert ångra sig, om den
enhetliga dekoreringen brötes genom en
annan konstnär.
Vad som utmärker denna utställning
är den höga procenthalten goda, ja
överlägsna målningar. Här behövdes ej denna
nästan evangeliska stämning av
urskuldande och förlåtande, som man möter på
så många hypermoderna utställningar.
»Ja, men ligger det ej något friskt i själva
färgklangen?» Ar ej den målningen i alla
fall bättre än den} Här på
Larsson-Lilje-fors-Zorn-utställningen hittar man några
dåliga och ett antal svaga och tråkiga
målningar bland Carl Larssons 135,
Liljefors’ 67, Zorns 134 tavlor, men det
lugnande är, att ursäkter äro alldeles
onödiga, och att var och en av utställarna
ha flera tjog tavlor bland de högsta
rangklasserna.
Själva utställningshallen av Bergsten
är nästan alldeles blottad på
monumentalitet. Ar monumentaliteten omodern?
Hallen verkar litet torftig för en halv million,
och allra mest ledsamt är att centrum ej
är angivet, att man, då man kommer in
från entrén, behöver vika av åt höger för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
