- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugufemte årgången. 1916 /
307

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ingeniörens äventyr. Av Gustaf Ullman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INGENIÖRENS ÄVENTYR

Av GUSTAF ULLMAN

ET ÄR både ynkligt och löjligt
ibland med dessa
undersökningar och värderingar av s. k.
malmfyndigheter och
gruvområden! — sade min vän ingeniören och
skakade godmodigt sitt kloka, ärliga
huvud. Han hade just återkommit från en
dylik yrkesresa, och vi två gamla
skolkamrater sköljde ned tågdammet vid en
grogg å ett större stationssamhälles ej
alltför anspråkslösa, ej heller anspråksfulla
hotell. —

— Nå, — inföll jag: — vem, eller
rättare, vad för slags folk köper
egentligen sådana där tvivelaktiga malmfält?

Ragnar, den lika kunnige som
hederlige men visst inte menlöse experten
smålog och drack en klunk:

— Ah, — svarade han sedan, —
det är med dem som med vissa
förslagna fruntimmer av ovisst värde,
-—-de gå från idiot till idiot.

— Från idiot till idiot! — Jag
måste skratta: — Ja, men när idioterna
upptäcka sitt misshugg, bli de förstås
inte glada?

— Nej, det är tydligt, — medgav
ingeniören, — och det säger jag
ingenting om. Värre är, att de vilja ha
andra — s. k. sakkunniga, — att
överskyla deras dumheter och göra dem —
rentabla.

— Och för det ändamålet kunna de

kanske offra en del på — de s. k,
sakkunniga?

Äter log min vän Ragnar menande
nog.

— Jo, var lugn för det! Och det
värsta är, att även detta alltför ofta
lyckas.

— Men med dig har det nog aldrig
lyckats? Skål, hedersgosse! Du har
klarat dig ändå! — —

Ragnar nickade vänligt över groggen
och teg en stund. Jag såg, att något
minne väckts av stundens samspråk.
Ragnars breda, trygga drag behöllo sitt
lugna löje men fingo därjämte ett
säreget, svårtydligt uttryck, nästan smått
vemodigt.

* *

*



— Det var just i ett dylikt
uppdrag, började han plötsligt berätta, jag
första gången kom att besöka Klackebo
bruk.

— Din svärfars — ? — undrade jag,
litet häpen. Ragnar nickade igen:

— Jo, ser du, gubben Bromme hade
fatt för sig, gud vete nu hur, att
böndernas ägor runt omkring bruket voro
synnerligen malmrika ägor. Det var
inte så lysande med hans egna i det
hänseendet, och — — — men det här
kan inte gärna intressera dig. Jag kom
bara att tänka på det egendomliga uti

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 8 14:58:38 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1916/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free