Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Stockholmska muser. Musikrevy januari—maj 1916. Av Alf Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOCKHOLMSKA MUSER
333
Foto. Ernst Sandau, Berlin.
JOHN FORSELL SOM FIGARO I BARBERAREN I SEVILLA.
aktiga äran att representera det irrationella
tande av niotalet — enligt gammal
pytagoreisk visdom rättvisans och billighetens
tal, enligt en musikhistorisk uppfattning
dödens. Nio blevo Beethovens symfonier,
nio Schuberts, nio Gustav Mahlers och nio
Anton Bruckners. Med den nionde nådde
dem den oundvikliga moiran. Det kunde
alltså lätt se ut som om en oöverkomlig
gräns vore satt med detta tal och som
om en musikerhjärna icke för tionde gången
kunde gå i land med den
fantasianspän-ning och självförbränning, som skapandet
av ett levande symfoniskt verk i nutida
mening måste innebära. Den Järnefeltska
instuderingen av Bruckners d-moll visade
emellertid, att man för Bruckners fall icke
alls behöver hänge sig åt några farhågor
av det slag, som tränga sig på, då man
hör de Beethovenska och Mahlerska
dödssymfonierna — och den Schubertska
dödskvartetten: att stumheten kom och afbröt
en kraftigt uppåtstigande utveckling och
att mästarna togo ett ovanskligt
skönhetskapital för alltid med sig in i tystnaden,
kanske deras bästa och varmaste. I denna
mening betecknar Bruckners död ingen
smärtsam förlust. Ty den symfoniska torso
hans nionde var dömd att bli visar
tydligt nog, att han redan gett vad han
överhuvud hade att ge, att hans musikaliska
inbillning var utbränd och den melodiska
ådern sinad. »Tröst för ett tigerhjärta.»
Annorlunda kände man inför den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
