Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Lotten von Kræmer. Av John Landquist - I. Lotten von Kræmers härkomst och ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3ö2
JOHN LANDQUIST
ofta med förkärlek skildrat förhållandet mellan
fader och dotter, låter nu sin genius förljuva
ett sådant förhållande, då vi med verklig andakt
trätt in i den värld där han verkat och diktat.
Många resa till dessa ställen för att se dem och
för att kunna säga sig ha sett dem, men jag
känner att det var för något mera vi reste och
att det är något mera jag ville säga än att jag
sett dem. De historiska minnena och
traditionerna höra visst till och stå fram, huggna i sten,
än i ett slott, än i en klosterruin, halvt höljd
av slingrande murgrön, som gör det än mer
likt ett dunkelt fordom, och landets
mångbesjungna natur hör också till som en
resonansbotten för de strängar jag menar. Det är
tanken på att här levde och verkade »a great and
good man 5, och känslan av att han lever och
verkar än, som anslår det bästa man är
mäktig av att erfara.
Sir William Robert Wilde, som resan
ytterst gällde, var en denna tid både
genom sin praktik och sin vetenskapliga
verksamhet berömd öron- och ögonläkare,
bekant därjämte som irländsk arkeolog.
Hans hustru var känd som skaldinna
under pseudonymen Speranza och hade
deltagit i den irländska
nationaliströrelsen; i en artikel i dess organ
revolutionsåret 1848, som blev åtalad, hade hon
uppmanat den irländska ungdomen att
gripa till vapen. I makarnas vackra hem
höll hon nu litterär salong. Lotten v.
Kraemer har beskrivit besöket hos dem
i en skizz Familjeliv i Dublin i
»Fantasi-klängväxter kring verklighetsstam »(1865),
en skildring hon i omarbetad form åter
framlagt i Ord och Bild (1902). Sir
William presenteras här som en lycklig
familjefar: han bär den ena av sina söner Oscar,
då knappt ett år gammal, på armen, och
leder den treårige äldre sonen Willy,
sedermera journalist, vid handen. På
eftermiddagen bjudas baron v. Kræmer och
hans dotter där pä en diner tillsammans
med Dublins litterära värld, varvid
värdinnan visade sitt älskvärda intresse för
Frithiofs saga. Om sitt intryck av den
utmärkte läkaren och det verkliga ären-
det skriver Lotten till sin mor 17 aug.
1857 London:
Vad en människa kan vara framståendet
Allt annat blir underordnat, jag menar nu det
man ser emot hjärtlighet och ömhet som man
mer än ser. Ack! mamma, doktor Wilde kunde
intet hjälpa, men han gjorde och gör mig ändå
så mycket gott. Jag skall ej glömma hans
glädje, när han första gången vid solljus dag
såg öronhinnan. — — Pappa sade: Det hade
varit värt en resa till Irland bara för att lära
känna honom.
Med hans fru författarinnan knöt
Lotten v. Kræmer en vänskapsförbindelse,
som uppehölls genom brevskrivning flera
decennier framåt. Ännu från 1884 finnes
ett brev från Francesca Wilde, där hon
meddelar att hon fått underrättelse om
den svenska kvinnorörelsens tillstånd, ber
om svenska litterära nyheter och hoppas
att Oscar Wilde och hans unga hustru
skola besöka Stockholm och Lotten v.
Kræmer.
Från Irland styrdes färden över
Manchester till London, därifrån man 18 aug.
avreste till Paris. Fadern begav sig
härifrån hem, medan Lotten stannade i Paris
några månader för läkarbehandling. Hon
träffade här tonsättaren Lindblad jämte
hans dotter Malla, med vilka bägge hon
besökte teatrar och Versailles en dag då
vattenkonsterna spelade. Om hennes
lyckliga stämning denna sensommar
Paris vittna följande rader i ett brev till
fadern strax efter dennes avresa:
God morgon lilla pappa!
Jag vaknade alldeles som vid Taxnäs vid
solsken och fågelsång.
Det är så gudomligt att kunna föreställa
sig vara på landet. Jag behöver ej tänka det
minsta på Paris och jag gör det inte heller,
utan njuter sommarmorgonens svalka under
akaciorna, dit jag flyttat mitt skrivbord. En
liten fågel drillar oupphörligt däruppe i det
gröna och jag känner mig också lycklig och
glad. — — Hade jag pappa här, så skulle jag
ej önska mig bättre. Solsken piggar upp en, i
går kväll var jag helt olika till mods, men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
