Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Lotten von Kræmer. Av John Landquist - II. Lotten von Kræmer och Sten Johan Stenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOTTEN VON KRÆMER
371
II.
LOTTEN von KRÆMER OCH STEN JOHAN STENBERG
UVUDPERSONEN i Lotten
von Kræmers liv är hennes
från år 1855 ett antal år framåt
hemligt trolovade, fil. dr Sten
Johan Stenberg, docent i estetik vid
Uppsala universitet, efter en avhandling
1845 »Bidrag till en jämförelse emellan
de nordiska Eddasångerna om Sigurd
Fafnesbane och den tyska dikten: Der
Nibelunge Not». Då befordringsutsikterna
på den akademiska banan visade sig
dåliga, ingick Stenberg 1865 som
sekreterare i Generaltullstyrelsen och utnämdes
1866 till kommerseråd. Denne man,
till åldern tio år äldre än Lotten v.
Kræmer, har avgjort hennes öde och
ingivit henne en känsla, som hon under
sitt återstående liv förblev trogen. Den
gravskrift hon i sin ålderdom bestämde
för sin minnesvård: Omnia amor syftar
på denna böjelse.
Man kan icke i en biografisk
framställning förbigå denna centrala del av hennes
historia, som förklarar hennes
livsstämning och hennes utveckling. Hon har själv
efter sin ungdomsväns död (24. 5, 1888) i
en autobiografi i Idun (13 sept. 1895) från
sin synpunkt berättat om denna
trolovning och framhävt den som sin
väsentliga upplevelse; och till att av pietetsskäl
nu undandölja dess verkliga art
före-ligger dess mindre anledning som hon
själv uttryckligt önskat att om någon
komme att skildra hennes levnad, han
skulle genomläsa deras korrepondens. I
en anteckning på ett omslag kring brev
av Stenberg skriver hon: »Stenbergs
skrivelser till mig under ett tiotal av år.
Innehåller mitt hela livs historia under
en för mig så viktig tidpunkt. Om
någon en gång kommer att skriva en
minnesruna över förf. L. v. K., böra
dessa blad av denna någon läsas.»
Det finns för övrigt i denna stora
korrespondens för ingendera partens
vidkommande något att dölja. Av Lotten
von Kræmer själv framställer den en
utomordentligt tilltalande bild, och en mer
litterärt eller mänskligt äkta och
omedelbar än hennes tryckta skrifter ge.
Likaledes framträder här hennes trolovade
dr Stenberg som en mycket
aktningsvärd man.
I sin självbiografiska skiss i Idun
kallar Lotten von Kræmer honom »en
ädel, karaktärsfast man» »med stor
världsvana, fin humor och mycken klarhet i
omdömet». Av humor möter man
visserligen intet spår i dessa allvarliga brev,
men soliditeten och klarheten i omdömet
framträda med all tydlighet som
bestämmande drag i dr Stenbergs
karaktär. Han var en man med religiöst
sinnelag. Till sitt temperament visar
han sig som allvarsam intill styvhet,
självbehärskad, hänsynsfull och särdeles
försiktig: onekligen en utpräglad
byråkrattyp, ehuru höjd över medelmåttan
genom andliga intressen, och ett sant
mönster som hemlig fästman. Han var
synnerligen angelägen att icke
kompromettera henne eller sig själv. Som
egendomliga yttringar av denna försiktighet
må anmärkas, att kärleksbreven i
allmänhet — hans nästan alltid, hennes mindre
regelbundet — äro skrivna på engelska
med inströdda svenska vändningar —
tydligen för att icke tjänare skulle kunna
läsa dem — och att de alltid under 16
års tid — med undantag av två formella
kommissions- eller hövlighetsbiljetter —
äro oundertecknade, samt att de älskande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
