- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugufemte årgången. 1916 /
432

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Elegier. Av Hj. Lundgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ELEGIER

Av HJ. LUNDGREN
1.

Åter till nejder, där gosse jag lekt, mig stigarna ledde

från varje tuva, var sten, minnena tala till mig.

Här är den äng som stod prydd med gula och doftande vivor,

vilka jag plockande bröt, sluppen från staden och fri.

Här över backar och fält, från tidiga morgon till sena,

svala, purpuriska kvälln bortlektes sommarens dar.

Ljusa och lyckliga tid! Hur skimrar du icke för minnet

daggfrisk och evigt belyst av en morgons kristalliska glans!

Hög var din himmel och klar, och drömmens vingsnabba fågel

sköt som en sjungande pil långt genom rymdernas blå.

Ack! hur sig hopade snart mot den klara, eteriska azurn

skymmande dimmor och moln, drivande skyar och dunst;

och i de svartnande djup försvann den susande fågeln,

endast i minnenas rymd, evigt vårmorgonblå,

plöjer han ännu sin ban, likt vårnattens sträckande vildgäss,

högt över slumrande strid, tyst i den ljusnande natt.

2.

Dagarna vandra sin gång, och dygnets bestyr och bekymmer,
dygnets små fröjder jämväl, enformigt upprepa sig.
Varsamt på vanornas väg i stilla skrittgång mitt öde
för mig, bekvämligt och mjukt, sakta i vaggande rytm.
Redan min ungdom har flytt — dess daggiga vårar förbleknat.
Stjärnor med flämtande ljus slocknat och dött efter hand.
Dock, där var feber och dröm; hvi skänker du, järnhårda öde,
efter all trånad och kamp veklig bekvämlighets ro?
Ej jag dig beder om lugn, men i ångest jag skälvande beder:
Dräp ej med vardaglig ro min stjärnas darrande sken.
Länka vid bråddjup min stig, där kylande vindar ge anden
spänstig och lättare gång, vingad av fara och strid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed May 8 14:58:38 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1916/0476.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free