Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ur den unge Tegnérs kärlekssaga. Förlovningen. Av E. Wrangel - Clown Clopopisky. En av Frödings bikter. Av Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR DEN UNGE TEGNÉRS KÄRLEKSSAGA
545
Så skedde också, och den 22 augusti
1806 stod dubbelbröllopet på Rämen.
Den vackra Eva vigdes nämligen också
då, men icke vid Elof Tegnér, utan vid
en ung bergsnotarie och »geschworner»
Gustaf Billow.
Förlovningsåren hade nog i mer än
ett avseende varit prövande. De hade
mognat dem bägge, icke minst fästmön.
Med klokhet och ömhet fick hon de
små stormarna att lägga sig. I en än-
nu otryckt biografi, av lektorn i
Karlstad J. C. Söderberg, heter det om
skaldens fästmö och maka:
»Utan att egentligen kunna kallas
vacker var fru Tegnér ett täckt och
angenämt fruntimmer, med ett lynne och
en karaktär, som gjorde henne till en
fullkomligt passande maka för sin man,
hvilken hon beundrade, och under deras
40-åriga lyckliga äktenskap alltid med
öm tillgifvenhet har bemött, liksom med
kärleksfullt öfverseende vid hans
poetiska lynnes egenheter.»
CLOWN CLOPOPISKY
EN AV FRÖDINGS BIKTER
Av RUBEN G:SON BERG
GUSTAF FRÖDINGS andra
diktsamling, »Nya dikter» 1894, ingår
en av de få sånger av honom,
som förlagts till främmande land,
till en samtida storstadsomgivning, nämligen
Clown Clopopisky. På nattkafét i National
sitta tre personer i en vrå och dricka öl;
den ene är diktens »jag», den andre hans
vän — en fullkomligt betydelselös
staffagefigur — och slutligen clownen, som
berättar sitt fiasko och sitt livs olycka för de
båda åhörarna. Den utländska scenen och
det främmande namnet på diktens hjälte
äro lätt genomskådade masker, som
knappast torde vilseleda någon med hänsyn till
diktens stoff och motiv, dess rent personliga
innebörd.
När Fröding 1902 i sträng
självrannsakan försåg ett exemplar av sina
»Samlade dikter» med självkritiska anmärkningar,
gav han även åt »Clown Clopopisky» en
hel del klander av detaljer i
framställningen. Det heter i dikten:
Min vän och jag vi sutto i en vrå
och drucko bömiskt öl och sågo på . . .
Därvid anmärkte Fröding 1902: »varför
Bömiskt i Berlin? faktum var att jag i
Tyskland nästan endast drack bömiskt —
tillhörde väl sjukkosten», och på liknande sätt
granskade han och drog i tvivelsmål en hel
del av sina uttryck, både ur real och
formell synpunkt. Till slut försåg han dikten
med följande betydelsefulla karakteristik:
»Kan ej neka att jag erfarit hos mig
själv något av clownens känslor och kanske
i någon mån liknande öde — dock först
långt efter diktens författande — den
utgjorde till en viss grad en antecipation —
författad före den första diktsamlingens
utgivande (dock sträcker jag likheten ej till
det erotiska elementet).»
Dikten är alltså skriven på hösten 1889
eller senast januari 1890, ty den var med i
den samling vers han sände sin vän Mauritz
Hellberg i februari detta år och som
utgjorde grundstommen till «Guitarr och
drag-harmonika», ehuru det nu tyvärr synes
omöjligt att med visshet bestämma, hur den
ursprungliga samlingen var beskaffad.
Fröding själv var icke alldeles nöjd, och hans
35—Ord och Bild, 2j:e årg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
