Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Irland och världskriget. Av Georges Chatterton-Hill. Översättning från författarens manuskript
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
564
GEORGES CHATTERTON-HILL
ska prosalitteraturen är om möjligt ännu
värdefullare än den poetiska. Och
härvid tänker jag särskilt på Irlands
prosadikt, på dessa hundratals rörande och
roande berättelser, där den rika keltiska
fantasien givit sina mästerprov.
Så kom den fruktansvärda katastrofen:
Englands erövring av landet. Den
började i förra hälften av 1500-talet eller,
om man så vill, i slutet av 1400-talet.
Den förstörde ej genast den irländska
kulturen, oaktat övermänskliga
ansträngningar i denna riktning. Tvärt om;
irländsk kultur fortsatte att blomstra —
i Rom, i Louvain, i Paris, i hemlandet
— intill slutet av 1700-talet. Kanske
det vackraste poem som finnes på
irländskt språk är Bryan Merrymans
»Midnight Court», skrivet 1780. Och
intet bättre bevis för denna kulturs inre
värde kan nämnas än det faktum, att
den fortlevde under tre århundraden,
trots en förföljelse, vilken, utan
överdrift sagt, saknat motstycke i något
annat land i världen.
Om än eld och svärd, tortyr och
landsförvisning, svält och strafflagar i
längden lyckades att förinta den
irländska kulturen — politiska och sociala
former, konst och litteratur, språk och
dräkter, lagar och sedvänjor, industri
och handel — så kunde de likväl ej
döda den irländska andeti. Denna har
förblivit obesegrad, ty den kan ej
besegras; och det är denna oövervinneliga
ande som har hållit den irländska
nationalitetens eld vid liv och uppehållit
optimismen hos ett folk, berövat allt
som gör livet värt att leva. Så
småningom har den dessa senaste år lyckats
tvinga den engelska förtryckaren att
förbättra de materiella villkoren för
existensen i Irland. Och först och främst bär
den irländska anden ansvaret för det
återupplivande av irländskt språk, irländsk
industri och lanthushållning, som vi ha
varit vittne till sedan detta århundrades
början.
III.
Hur kom det sig att rollerna blevo
ombytta? Att England, liksom Irland en
liten ö i Europas nordvästra hörn, reste
sig till världshärskare, medan Irland
sjönk till något som var värre än
träldom? Huru kunna vi förklara, att av
två öar, lika stora och med samma läge,
den ena — som förr var den
västerländska civilisationens verksammaste
medelpunkt — i våra dagar blivit nästan
okänd för världen, fattig och föraktad,
medan den andra — som av irländarna
räddades ur barbari — i våra dagar
råder över en stor del av jordklotet och
behärskar haven?
Vi kunna här icke åtaga oss att lämna
något liknande ett uttömmande svar på
dessa frågor, ty ett sådant skulle
nödvändiggöra ett fördjupat
politiskt-psyko-logiskt och historiskt studium. Vi vilja
endast påpeka, att om Irland på
1400-och 1500-talen hade ägt ett klarare
begrepp om vad dess geografiska läge
fordrade, kunde det ha bevarat sitt
oberoende och undvikit de lidanden och fasor
som följt det engelska överväldet. Detta
geografiska läge fordrade av Irland
framförallt hållandet av en tillräckligt stor
flotta for att skydda kusterna mot
inkräktare. Det är tydligt att en ö utan
flotta är hjälplös och förr eller senare
måste falla offer för rovlystna och
mäktiga fiender. England har kunnat bygga
en flotta, stark nog att behärska alla
hav och tillåta grundandet av ett
världsrike. En irländsk flotta på 1500-talet
skulle a forteriori ha varit i stånd att
fylla den oändligt mycket blygsammare
uppgiften att skydda Irlands kuster.
Detta senare land utgör det mest
slående bevis på vilka ohyggliga följder
det kan hava för ett folk, när dess poli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
