Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Dikter av Rupert Brooke. Översättning av Sigrid Elmblad - De döda - Frid - Soldaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGRID ELMBLAD
0 ljuden, horn! De i vår brist oss gett
den helgelse som tröt oss, kärlek, kval.
Och äran som en konung til! oss trätt.
En kunglig lön han gett oss, rik och hel,
ty ädelt mod är nu vårt fria val,
och vi ha tagit mot vår arvedel.
FRID
Gud vare tack för denna stolta timma
som tog vår ungdom, väckte oss ur natten,
som bjöd oss att med spända muskler simma
ur dy och siam mot klarhets friska vatten.
Att fly den värld, som växt sig kall och grånad,
de hjärtan, som ej ärans budord röra,
halvmän med tal och sång om smutsig trånad
och kärleks tomhet, som till gud de göra.
Åh, vi som kände blygd ha sett tjlen svinna
där synd och sorg i stilla sömn sig vända,
och där ett brustet stoft är all vår nöd,
där intet rubba kan den frid vi vinna.
— En smula kval och kamp, som snart skall ända,
och fienden vår vän, vars namn är död.
SOLDATEN
1 fall jag dör, tänk detta blott om mig:
Det finns en plats som blivit Englands jord,
om än i främlingsland, på främlingsstig,
en plats, som vigts att gömma — helga ord —
ett stoft som England fött, gett liv och färg,
gett blom att älska, tankar, värv och drömmar,
en kropp som Englands luft gett must och märg,
lyst av dess sol och badad av dess strömmar.
Och tänk att detta hjärta, renat, skall,
en puls i evigheten, återge
på någon fläck de ljusa tankars vimmel
som England väckt, dess hopp, dess längtan, all
den fröjd som tänds, då milda läppar le
i fred och lycka under Englands himmel.
SIGRID ELMBLAD
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
